Christchurch - Ett firande och en nystart (15-16 mars)
En tre timmar lång resa och en omställning på två timmar i tiden ytterliggare så var de framme. Efter att ha entrat Nya Zeeland med sniffande tullhundar och annat så klev de ut, i regn och rusk i en jordbävningsdrabbad stad. Vart hade de hamnat och hur skulle detta gå?
Inget att hänga läpp för, de var nu här och det var inte vilken dag som helst som låg framför dem, klockan var runt halv tre på eftermiddagen när de landade och det fanns gott om tid att fylla dagen med att fira Mathias. Det var nämligen hans 21-årsdag, dagen som gjorde honom laglig till ett och annat i landet de ska vidare till om dryga tre veckor.
Men de hade ett äventyr vid tårna innan de skulle gå på det flyget, men kvällen var för Mathias, så de tog sig efter stor osäkerhet till hostelet Haka Lodge som de förbokat första natten i utkanten av staden innan de drog sig till en resturang för att ta sig en rejäl köttbit och en flaska rött vin. Det blev en helt okej kväll med surr och god mat, allt var klart för morgondagens bravader med Kiwi Experience. Hur det ska gå återstår att se?!
Kaikoura - Dag ett med Kiwi Experience (16-17 mars)
Old Country House stod det på skylten som de kunde skymta i solens enkla strålar, det var här de skulle bli upphämtade av Kiwi Experience runt lunch. Men klockan var ännu tidigt så grabbarna tog sig in till centrum för en morgonkaffe och en promenad i den Botaniska trädgården som Christchurch hade att erbjuda. Annars så var staden väldigt lugn och vissa områden helt döda, i och med en jordbävning som drabbade området ett år tidigare så var det fortfarande hus och hela kvarter som stod en form av ruiner i det dunkla.
När klockan närmade sig runt lunch så tog sig Mårten och Mathias ut till Old Country House, de slog sig ner i det stickiga gräset vid vägkanten med deras väskor och väntade på bussen. De började diskutera om det verkligen kunde vara en fullstor buss i konceptet som rullade runt de båda öarna, Mathias var lite osäker på just den frågan medan Mårten hade sina aningar. Men innan diskussionen var färdig så rullade den in, den gröna bussen (en stor) med texten Kiwi Experience. Då var det dags, grabbarna fick sina dokument av buschauffören innan det begav sig.
På bussen rådde en viss osäkerhet bland alla som satt där, det var inte ett så stort gäng till att börja med. Men bussen stannade för att vänta på en grupp som skulle följa med norrut från Queenstown innan de lämnade Christchurch. Det började surras mellan stolarna och vips så var det fyra fem nationer som boundade.
Två och halv timme senare och ett sälkoloni så var de i den lilla orten Kaikoura där de skulle stanna på ett Hostel vid namn Top Spot. Grabbarna hade vart lite rädd att hostel hade betydelsen att de tryckte in så många de kunde i en gammal skolsal, men det här visade sig vara helt okej. Det blev någon öl och en bit mat med den nya gruppen nere på några av byns lokala ställen. Det var även någon form av ett liveuppträdande. Men det varade inte länge för grabbarna som gick hem och dödade de sista timmarna innan sömnen med annat, de skulle trots allt upp rätt tidigt imorgon för att fånga bussen.
Kaiteriteri - En hjälpande knuff över kanten (17-18 mars)
Grabbarna hade inte hunnit så långt som att skaffa proviant i Nya Zeeland så det blev raka vägen från utcheckning till bussen som förhoppningsvis skulle stanna för lite kaffe och frukost eller liknande. De visste inte alls hur detta fungerade, men de visste i alla fall att de skulle ta sig runt Nya Zeeland med hjälp av detta medel så det var bara att rätta sig efter det.
Men ja, den stannade för en kort stund så de hade chansen att köpa på sig något. Även om det var på gränsen till att få springa efter bussen för det tog lite tid för Mathias mat att bli klar. Chauffören var någon form av komiker eller i alla fall så gillade han ironi, sarkasm och lite andra elaka kommentarer om folk och annat som kan vara roligt att höra ibland. Men det skulle visa sig att han inte var ensam om att vara sådan när vi kom till Picton, den norra delen på den södra ön. Därifrån gick färjan över till nordön och med färjan som anlände kom den nya chauffören, Scott eller som han sa att vi fick kalla honom; Scotty, Nancyboy eller Wanker.
Allt var klart för avgång från Picton och redo för att resa vidare mot Kaiteriteri, men efter en närmare presentation av Nancyboy i mikrofonen som han verkade tycka om väldigt mycket, så kom ett erbjudande upp som hällde isbitar över Mårten, Okay!
"Det är underbart väder och känner ni er lite lätt självmordsvilliga så har vi på schemat idag fallskärmshopp, tandem", detta ljöd i högtalarna i form av Nancyboys röst. Mårten mötte Mathias blick och Adam Sheperd som de lät känna på den korta tid de suttit på bussen började pusha och trycka för att grabbarna också skulle göra det med honom och hans flickvän Jenna.
Det slutade med att allas signaturer hamnade under ett tandemhopp från 16,500ft (~5km) höjd. I och med Mårtens höjdrädsla så sades inte många ord från honom den resterande tiden på resan och det hann väl inte riktigt smälta förrän högtalarna ljöd igen att det var ändrade planer, de ville ha alla hoppare på flygplatsen tidigare än tänkt och alla hoppare skulle hämtas upp runt 10 minuter efter det meddelandet.
Väl på flygplatsen efter invägning och annat så blev detl ugnare i gruppen, nervositet gick över till en taggad känsla för Mårten, men gruppen i övrigt verkade också mer okej med tanken av att slänga sig ut för ett plan.
Vi säger såhär, jag vet inte mer. Jag var inte i planet men när grabbarna landade tryggt på marken igen, för ja ner kommer man ju alltid. Men då var reaktionerna uppåt i humöret, nästintill kaxiga vibbar fick jag av dem. Överlevnaden av detta äventyr firades med öl med de resterande i gruppen på kvällssidan, trots att det var St. Patricks så blev det en lugn kväll.
Lake Mahinapua - P..p..partey! (19-20 mars)
Efter ett kort stopp för en natt i Greymouth som är ett litet ställe utanför Westport på västra sidan av Sydön så var det dags att röra sig ut i ingenstans enligt busschauffören Nancyboy.
Det var dags skulle det visa sig, folket skulle lära känna varandra som på nytt i gruppen. Kiwi Experience bjöd till med både stekar och maskerad. Kvällens tema var bokstaven P, man skulle alltså klä ut sig till något på bokstaven p och låta fantasin flöda, det låg saftiga priser i potten också.
Våra svenska vänner Mårten och Mathias hittade sina "kostymer" rätt så kvickt, Mathias skrapade ihop en gammal sopsäck och spelade Poor man som en roll av hemlös. Mårten hade mindre fantasi men satsade lite mer på kvaliteten i sin utklädnad istället, han drog till med ett "ARRGH" och steppade därför in i lokalen för kvällen som pirat.
Lake Mahinapua annars, riktigt läckert ställe, hade servat Kiwi Experience med att ta emot en busslast var dag i 20 år med samma koncept. Det satt bilder fulla väggarna på varje grupp som hade vart där, ett annorlunda men som sagt läckert ställe.
När festen artade sig hade det delats på både en och två vin flaskor mellan främlingar som efter denna kväll stod varandra närmare. Det blev en allt större grupp bekanta som våra grabbar klev in i, en riktigt trevlig kväll slutade det som i alla fall.
Franz Josef - En overklig bild för ögat (20-22 mars)
Morgonen efter Poo Bar som det kallades för i Lake Mahinapua så var det en och annan mindre pigg själ som klev på bussen för att vinka farväl för detta ställe för att blicka framåt i resan.
Franz han själv Josef stod ju på schemat, känt för sin glaciär som vandrar rakt ner i en regnskog. Mårten och Mathias slog till med lite aktiviteter på denna destination, dagen de anlände till Franz Josef så drog de ut på en guidad kajaktur i en liten grupp.
De hade alla en löjlig tur med vädret, att döma på gruppledare under aktiviteterna. Det var inte ett moln på himlen så långt ögat nådde och inte många pustar av vind slog mot dem när de var på sjön. En riktigt skön personlighet och skicklig fotograf till guide hade de också.
Mårten fick prova lite växter direkt plockat från naturen i regnskogen som befann sig runt gruppen. Ett blad från en växt som bildade en kryddstark hetta ju mer han tuggade på det, sen en sorts sjögräs som man skulle kunna använda som en friskare sallad. Sjögräset lugnade i faktum med ned det kryddiga bladet i munnen till neutral smak på en kortare tid.
Dagen därefter så gjorde grabbarna en vandring som är rankad topp tio i världen på dagsvandringar. De gick upp på självaste glaciären som präglade byns landskap. I shorts, T-shirt, ett par rejäla skor och ett gott humör började de en vandring som de hade svårt att sätta fingret på. Det var lite smått overkligt när de tänkte på det, de går på en glaciär som ligger i en regnskog, det finns två i världen. Det tar ett tag att smälta, likväl som isen därkring.
Efter en lång dag på glaciären kom de hem med trötta kroppar, många bilder och ett tillfredsställt sinne, synen.
Wanaka - Optimus Grymes (22-23 mars)
Wanaka är ett otroligt ställe att blicka på, det kan nästan bli lite tjatigt att lyssna på det men det är svårt att förklara. Grabbarna kan inte sluta förbryllas av vad som är på Nya Zeeland, det är otroliga landskap efter det andra, det tar aldrig slut.
Men Wanaka var bara en natts stopp för grabbarna och många andra på bussen då det var en mellanlandning innan Queenstown. Men inte blev det mindre roligt för det, Mårten och Mathias hade kommit riktigt nära några i gruppen vid namn Adam, Jenna, Adam, Archie (Simon), Carly som bara är några av dem.
Stället de stannade på hette Base, Base är en kedja över hela Nya Zeeland som driver större hostel på olika orter. De har en egen bar dessutom på vardera ställe, men på detta Base Wanaka så arrangerades ett uppträdande just denna kväll. Riktigt bra priser i baren för oss som stannade på Base också.
Så det slogs till med lite Killer-pool tidigt på kvällen och senare blev det bra musik och en riktigt rolig kväll i det stora hela. Det slutade med att en grupp som kvarvarade på baren skulle visa sina skills på en påle som fanns där i baren. Det bådade riktigt gott för vad som komma skall.. Queenstown.
söndag 25 mars 2012
lördag 17 mars 2012
Australien, Sydney - En mellanlandning (8-15 mars)
Efter ett nio timmar långt flyg så har grabbarna gjort det första bytet av kontinent på resan, de kliver nu in i det sköna Australien. Men först ska de passera tullverket på flygplatsen med deras väskor, efter serien gränsvakterna som gått på tv så vet de att dem är rätt så petiga med saker och ting. Allt är dock överstökat efter en konversation eller två.
Det bästa med att komma till Australien tyckte Mårten var att det var ett engelskspråkigt land, han är för tillfället så trött på thailändare som står och hattar ut ord för ord för att försöka göra sig förstådd och lura turister.Men vädermässigt så var de inte så lottade tänkte de när dem klev utanför Sydney flygplats portar, det regnade nämligen lite lätt, men det avtog även det rätt kvickt med tiden de satt på tunnelbanan på vägen ut till deras hostel på Bondi beach. En till sak var priserna som var en hel omställning, låt oss säga att Australien inte var Thailand, visst är den thailändska bathen hög i valören, men om du ska matcha priserna i Australien med den valutan får vi nog klippa bort någon nolla om vi inte vill hantera miljoner. Inte riktigt miljoner men jag vill att ni ska förstå att det är betydligt dyrare i Australien, därav överdriften.
Väl framme vid hostelet Noahs Backpackers på Bondi beach så placerade de sig i privatrummet de blivit tilldelad, en våningssäng (efter som Mårten är kass på att klunsa så förlorade han och fick sova på den övre sängen i en vecka), en kyl och ett tvättställ, det är vad de fick med rummet.
Hostellivet var ju nytt för grabbarna, sen var det ju ett dyrare land och det innebar att spara pengar och annat så nu stod de för en ny utmaning.. laga deras egen mat!
Mårten tog sig an utmaningen första dagen, men grytor, pannor och kastruller var allt annat än platta och lätta att hantera. Så det fick bli pasta med tomatsås i en vecka tyckte grabbarna ungefär, det var energin de orkade lägga ner på mat i Australien. Det bådade inte gott, jag menar de skulle ju bo på hostel i tre veckor snart i Nya Zeeland, hur ska det då gå?
Men Australien, Sydney och Bondi var ju en upplevelse i sig för grabbarna, första dagarna innehöll inte så mycket i sysselsättning. De tog sig till stranden en och två dagar innan det var klart. Men det var också en upplevelse i sig, haha! För det första så var det en helt annan strandkultur i Australien än i Thailand, självklart förstås. Det var vanligt folk som gled ner på lunchen från jobbet för att fånga en våg eller två på surfbrädan eller bara för att ta några rader eller kapitel ur en bok. Sen var det förstås vanligt folk som gick dit för stranden också, men sen var det höga vågor i vattnet (därmed surfarna förstås). För det tredje så var det en jävla omställning (ursäkta franskan) med temperaturen på vattnet också, jösses vilka grimaser jag fick se på grabbarna när de klev ner första gången. Men det blev nog bara en gång i vattnet för Mårten också för han åkte på ett gammalt hot från en helt främmande människa för att han bar ett kors runt halsen som ni kanske sett från Thailand. Det kom från ingenstans och ingen av grabbarna visste riktigt varför till en början, men jaja vilken trevlig prick.
En heldag tillbringades inne i city av Sydney med att se operahuset, harbor bridge och den botaniska trädgården, sen en lätt lunch innan det var dags att dra sig tillbaka till Bondi-distriktet. Där hade grabbarna det fint, de hade allting tillgängligt förutom utelivet som de fick ta sig in till Kings Cross inne i centrum för att hitta något vettigt.
De träffade lite svenskar även här i Australien förstås, herregud vi svenskar lyckas sprida ut oss fint för att vara ett så litet land må jag säga, vart man än åker om du reser i de mer populära regionerna så hör du svenska om du går ut på gatan. Ta inte mig fel inte heller grabbarna, det är skönt att kunna hålla en konversation på svenska till och från med någon annan än varandra tycker de också.
Annars så var det en relativt lugn vecka i händelser för grabbarna här i Australien om man nu kan uttrycka sig så. Det blev en promenad i området när de fick lite dötid, men i övrigt så var det en lätt övergång från sol och bad i Thailand till vad som komma skall i ett lite kyligare Nya Zeeland. När veckan led mot sitt slut så tyckte de ändå att dem hade fångat Sydney så gott de kunde på sju enkla dagar.
Kvällen före avgång så packades väskor och avrundade allt och gjorde sig redo för en riktigt tidig avresa från Sydneys flygplats, vidare mot nya äventyr i nya miljöer.
Tack och hej från oss för den här gången
/LEBO-WT 2012
Det bästa med att komma till Australien tyckte Mårten var att det var ett engelskspråkigt land, han är för tillfället så trött på thailändare som står och hattar ut ord för ord för att försöka göra sig förstådd och lura turister.Men vädermässigt så var de inte så lottade tänkte de när dem klev utanför Sydney flygplats portar, det regnade nämligen lite lätt, men det avtog även det rätt kvickt med tiden de satt på tunnelbanan på vägen ut till deras hostel på Bondi beach. En till sak var priserna som var en hel omställning, låt oss säga att Australien inte var Thailand, visst är den thailändska bathen hög i valören, men om du ska matcha priserna i Australien med den valutan får vi nog klippa bort någon nolla om vi inte vill hantera miljoner. Inte riktigt miljoner men jag vill att ni ska förstå att det är betydligt dyrare i Australien, därav överdriften.
Väl framme vid hostelet Noahs Backpackers på Bondi beach så placerade de sig i privatrummet de blivit tilldelad, en våningssäng (efter som Mårten är kass på att klunsa så förlorade han och fick sova på den övre sängen i en vecka), en kyl och ett tvättställ, det är vad de fick med rummet.
Hostellivet var ju nytt för grabbarna, sen var det ju ett dyrare land och det innebar att spara pengar och annat så nu stod de för en ny utmaning.. laga deras egen mat!
Mårten tog sig an utmaningen första dagen, men grytor, pannor och kastruller var allt annat än platta och lätta att hantera. Så det fick bli pasta med tomatsås i en vecka tyckte grabbarna ungefär, det var energin de orkade lägga ner på mat i Australien. Det bådade inte gott, jag menar de skulle ju bo på hostel i tre veckor snart i Nya Zeeland, hur ska det då gå?
Men Australien, Sydney och Bondi var ju en upplevelse i sig för grabbarna, första dagarna innehöll inte så mycket i sysselsättning. De tog sig till stranden en och två dagar innan det var klart. Men det var också en upplevelse i sig, haha! För det första så var det en helt annan strandkultur i Australien än i Thailand, självklart förstås. Det var vanligt folk som gled ner på lunchen från jobbet för att fånga en våg eller två på surfbrädan eller bara för att ta några rader eller kapitel ur en bok. Sen var det förstås vanligt folk som gick dit för stranden också, men sen var det höga vågor i vattnet (därmed surfarna förstås). För det tredje så var det en jävla omställning (ursäkta franskan) med temperaturen på vattnet också, jösses vilka grimaser jag fick se på grabbarna när de klev ner första gången. Men det blev nog bara en gång i vattnet för Mårten också för han åkte på ett gammalt hot från en helt främmande människa för att han bar ett kors runt halsen som ni kanske sett från Thailand. Det kom från ingenstans och ingen av grabbarna visste riktigt varför till en början, men jaja vilken trevlig prick.
En heldag tillbringades inne i city av Sydney med att se operahuset, harbor bridge och den botaniska trädgården, sen en lätt lunch innan det var dags att dra sig tillbaka till Bondi-distriktet. Där hade grabbarna det fint, de hade allting tillgängligt förutom utelivet som de fick ta sig in till Kings Cross inne i centrum för att hitta något vettigt.
De träffade lite svenskar även här i Australien förstås, herregud vi svenskar lyckas sprida ut oss fint för att vara ett så litet land må jag säga, vart man än åker om du reser i de mer populära regionerna så hör du svenska om du går ut på gatan. Ta inte mig fel inte heller grabbarna, det är skönt att kunna hålla en konversation på svenska till och från med någon annan än varandra tycker de också.
Annars så var det en relativt lugn vecka i händelser för grabbarna här i Australien om man nu kan uttrycka sig så. Det blev en promenad i området när de fick lite dötid, men i övrigt så var det en lätt övergång från sol och bad i Thailand till vad som komma skall i ett lite kyligare Nya Zeeland. När veckan led mot sitt slut så tyckte de ändå att dem hade fångat Sydney så gott de kunde på sju enkla dagar.
Kvällen före avgång så packades väskor och avrundade allt och gjorde sig redo för en riktigt tidig avresa från Sydneys flygplats, vidare mot nya äventyr i nya miljöer.
Tack och hej från oss för den här gången
/LEBO-WT 2012
fredag 9 mars 2012
Phuket, Pa Tong - Det blir vad man gör det till (27feb - 7mar)
Då var dem på plats, sista destinationen i Thailand på deras resa. Patong är en by som är lite vad man gör den till tror jag. Då den från början var en liten fiskeby i Thailand så kunde den inte vara mer olik sig nu. Tsunamin har lämnat sina spår lite här och där, men det är fortfarande den mest utvecklade stranden för turism i hela Thailand. Vart du än går så kommer du höra svenska för det första, det var på snudd för mycket för grabbarna. Men det tillför ju också en hel del när det är turistas inblandat, bland annat ett bra nattliv som även Patong är känt för.
Grabbarna började med att få en otroligt smidig transfer på 10-15 minuter resa med Tuk-tuk, sen eftersom att FERB Guesthouse som de skulle bo på låg så nära en fresh market så landade de bara några meter från lobbyingången på hotellet. De började som vanligt med att inspektera lite i kvarteren efter de hade landat på hotellet, de hittade allt möjligt runt om i byn. Men när de kom till stranden, de hade pratat om att Karon var illa, men det här var ju bara löjligt. Det låg gubbar och kärringar på hög som om det vore ett gäng sälar vid vattnet. Rad efter rad så var det packat på Pa Tong Beach, men grabbarna gick något lopp på stranden fram och tillbaka och fick väl lite hopp när det kom en och annan ungdomssektion som innehåll ett och annat korn värt att slänga ett öga på. Byn hade ju som sagt ett och annat att bjuda på och det blev lite vad man gjorde det till. Det jag vet var att de började med 40 grader varm skugga de två första dagarna för grabbarna innan vädret började svänga allt mer.
Det blev en premiärkväll på White Room för att prova på utelivet till att börja med, det var sådär i uppslutningen men, en biljett för inträde och ett happy hour då det var bara att gå till baren för fria drinkar gjorde att de kunde ha en helt okej kväll med grabbarna från kanada i alla fall. Men en sak till också värt att nämna, de flesta de träffade under kvällarna var runt 23-26 år gamla, så grabbarna var ju unga i nattlivet tydligen.
En andra kväll slutade på Grabbarna Grus som är en svensk bar, vilket hörs bra på namnet och som så många kanske redan vet. Men det var inte den enda svenska baren de hade glidit in på, de stannade även till på självaste Håkans Bar för en bit mat, för priserna för både dryck och mat var rent ut sagt löjligt höga, och det var inte så häftigt att vara där om man säger så. Mårten och Mathias bara skrattade rakt ut när de såg baren och kände sig lätt tvungna att prova på stället, helt okej mat men inte mycket mer. Men åter till grabbarnas kväll på Grabbarna Grus, bartenderna och personalen på det stället var ju helt underbara, var man svensk (vilket de flesta var på stället förstås) så blev de alldeles glad och serverade extra sprit och grejer på Happy Hour. Ryan och Scott blev helt förälskade i stället och Mathias återvände till stället likaså han en och annan kväll. De träffade folk från lite varstans under deras utekvällar.
Mårten skulle väl vart där någon mer kväll han men han ådrog sig en sjukdom med skyhög feber och magproblem som i sin tur medgav sig lite näring, lite ork och sängliggandes i 3 dagar typ. Sängläge eller inte så var det inte på tal om att gå ut i det tillståndet, han drog sig ut på en liten runda ner till Banglan Road (gatan där allting kretsade runt och allt uteliv befann sig) för att se sitt kära Manchester United spöa Tottenham innan han tog en lätt joggingtur hem till det nya hotellet de bytt till de sista dagarna.
Men mer om det nu, de tillbringade sina första dagar i Pa Tong på FERB Guesthouse som jag berättade i början, men sen kände de att dem ville lyxa på medan de kunde, så de letade efter ett hotell med en pool och lite havsutsikt och fick tag på ett ställe som hette 7Q. Det låg i de norra delarna av Pa Tong så de var tvungen att förflytta sig en bit där på transferdagen, dagen var som väntat varm och klibbig som vanligt. Det gjorde det inte särskilt lätt för Mårten som fortfarande var bra i botten på sina sjukdagar, men de landade efter många och men på rummet. En riktig besvikelse i matväg på hotellet men annars var det väl ett okej hotell för priset de lade tyckte grabbarna.
Sista dagarna blev väldigt blandade för de båda parterna, det var svårt för mig som åskådare och författare runt deras resa att hänga med. Mårten kunde jag placera på kvällarna då han blev mest sängliggandes av eget val för han ville vara okej innan han satte sig på ett nio timmars flyg till Australien. Mathias var ut på Grabbarna Grus någon mer kväll som jag vet om men tappade honom och hans äventyr med tiden.
Sista dagen i Thailand var nu kommer och grabbarna skulle flyga sent fråb Phuket flygplats, men taxin kom till hotellet efter utsatt tid och det rådde ingen stress på grabbarna överhuvudtaget som hade tagit en sista lov i Pa Tong under dagen i väntan på avresan. Men de fick en lätt galen tant till taxichaufför för jisses vad hon kunde trycka på gaspedalen.
Strax innan hon börjat gasa så var det berg och annan klättring, och jag har väl berättat om hur de kör med mopederna i Thailand?
De kör om på både inner- och yttersida av bilarna och i full fart om de kan, men idag så fick vi alla vittna om hur snett det kan gå om man är lite för modig i vägkanten. En kille flög förbi som supermannen själv och någonstans hann Mårten tänka att "det här kan inte sluta bra". För killen var farligt nära vägkanten och Mathias hade precis uttryckt sig om vilken idiot han var så var olyckan framme, mycket riktigt så skar han i vägkanten, kraschade, kastades runt och in i en parkerad bil. Avslutningsvis fick föraren mopeden över sig, men vad grabbarna hann vittna så var han vid medvetandet och sen var det inte mer med det tydligen.
Ett bittert avslut på Thailand att vittna en olycka men det skulle väl inte tillbringas en månad i landet utan att vittna en så.
Nu går grabbarnas resa vidare mot Australien och Sydney i en vecka, jag undrar vad vi får vara med om där som ska sticka ut från Thailand.
Vi ses
/LEBO WT2012
Grabbarna började med att få en otroligt smidig transfer på 10-15 minuter resa med Tuk-tuk, sen eftersom att FERB Guesthouse som de skulle bo på låg så nära en fresh market så landade de bara några meter från lobbyingången på hotellet. De började som vanligt med att inspektera lite i kvarteren efter de hade landat på hotellet, de hittade allt möjligt runt om i byn. Men när de kom till stranden, de hade pratat om att Karon var illa, men det här var ju bara löjligt. Det låg gubbar och kärringar på hög som om det vore ett gäng sälar vid vattnet. Rad efter rad så var det packat på Pa Tong Beach, men grabbarna gick något lopp på stranden fram och tillbaka och fick väl lite hopp när det kom en och annan ungdomssektion som innehåll ett och annat korn värt att slänga ett öga på. Byn hade ju som sagt ett och annat att bjuda på och det blev lite vad man gjorde det till. Det jag vet var att de började med 40 grader varm skugga de två första dagarna för grabbarna innan vädret började svänga allt mer.
Det blev en premiärkväll på White Room för att prova på utelivet till att börja med, det var sådär i uppslutningen men, en biljett för inträde och ett happy hour då det var bara att gå till baren för fria drinkar gjorde att de kunde ha en helt okej kväll med grabbarna från kanada i alla fall. Men en sak till också värt att nämna, de flesta de träffade under kvällarna var runt 23-26 år gamla, så grabbarna var ju unga i nattlivet tydligen.
En andra kväll slutade på Grabbarna Grus som är en svensk bar, vilket hörs bra på namnet och som så många kanske redan vet. Men det var inte den enda svenska baren de hade glidit in på, de stannade även till på självaste Håkans Bar för en bit mat, för priserna för både dryck och mat var rent ut sagt löjligt höga, och det var inte så häftigt att vara där om man säger så. Mårten och Mathias bara skrattade rakt ut när de såg baren och kände sig lätt tvungna att prova på stället, helt okej mat men inte mycket mer. Men åter till grabbarnas kväll på Grabbarna Grus, bartenderna och personalen på det stället var ju helt underbara, var man svensk (vilket de flesta var på stället förstås) så blev de alldeles glad och serverade extra sprit och grejer på Happy Hour. Ryan och Scott blev helt förälskade i stället och Mathias återvände till stället likaså han en och annan kväll. De träffade folk från lite varstans under deras utekvällar.
Mårten skulle väl vart där någon mer kväll han men han ådrog sig en sjukdom med skyhög feber och magproblem som i sin tur medgav sig lite näring, lite ork och sängliggandes i 3 dagar typ. Sängläge eller inte så var det inte på tal om att gå ut i det tillståndet, han drog sig ut på en liten runda ner till Banglan Road (gatan där allting kretsade runt och allt uteliv befann sig) för att se sitt kära Manchester United spöa Tottenham innan han tog en lätt joggingtur hem till det nya hotellet de bytt till de sista dagarna.
Men mer om det nu, de tillbringade sina första dagar i Pa Tong på FERB Guesthouse som jag berättade i början, men sen kände de att dem ville lyxa på medan de kunde, så de letade efter ett hotell med en pool och lite havsutsikt och fick tag på ett ställe som hette 7Q. Det låg i de norra delarna av Pa Tong så de var tvungen att förflytta sig en bit där på transferdagen, dagen var som väntat varm och klibbig som vanligt. Det gjorde det inte särskilt lätt för Mårten som fortfarande var bra i botten på sina sjukdagar, men de landade efter många och men på rummet. En riktig besvikelse i matväg på hotellet men annars var det väl ett okej hotell för priset de lade tyckte grabbarna.
Sista dagarna blev väldigt blandade för de båda parterna, det var svårt för mig som åskådare och författare runt deras resa att hänga med. Mårten kunde jag placera på kvällarna då han blev mest sängliggandes av eget val för han ville vara okej innan han satte sig på ett nio timmars flyg till Australien. Mathias var ut på Grabbarna Grus någon mer kväll som jag vet om men tappade honom och hans äventyr med tiden.
Sista dagen i Thailand var nu kommer och grabbarna skulle flyga sent fråb Phuket flygplats, men taxin kom till hotellet efter utsatt tid och det rådde ingen stress på grabbarna överhuvudtaget som hade tagit en sista lov i Pa Tong under dagen i väntan på avresan. Men de fick en lätt galen tant till taxichaufför för jisses vad hon kunde trycka på gaspedalen.
Strax innan hon börjat gasa så var det berg och annan klättring, och jag har väl berättat om hur de kör med mopederna i Thailand?
De kör om på både inner- och yttersida av bilarna och i full fart om de kan, men idag så fick vi alla vittna om hur snett det kan gå om man är lite för modig i vägkanten. En kille flög förbi som supermannen själv och någonstans hann Mårten tänka att "det här kan inte sluta bra". För killen var farligt nära vägkanten och Mathias hade precis uttryckt sig om vilken idiot han var så var olyckan framme, mycket riktigt så skar han i vägkanten, kraschade, kastades runt och in i en parkerad bil. Avslutningsvis fick föraren mopeden över sig, men vad grabbarna hann vittna så var han vid medvetandet och sen var det inte mer med det tydligen.
Ett bittert avslut på Thailand att vittna en olycka men det skulle väl inte tillbringas en månad i landet utan att vittna en så.
Nu går grabbarnas resa vidare mot Australien och Sydney i en vecka, jag undrar vad vi får vara med om där som ska sticka ut från Thailand.
Vi ses
/LEBO WT2012
onsdag 29 februari 2012
Phuket, Karon - Ett stillsamt "paradis"?! (24-27 feb)
Jag är tillbaka och redo för att berätta för er om grabbarnas sista tid i Thailand, final destination så att säga. Allting börjar med deras sista dag och utcheckning från Ingphu viewpoint på Phi Phi Don.
Självklart som alla andra dagar när grabbarna ska förflytta sig och bära på deras ryggsäckar så är det skrämmande varmt i luften. Men de hade satt sikte på Karon, Phuket idag. När de tagit sig ner för berget efter en rejälare frukost så gick de in i Scott och Ryan igen. Vilket var passande i sitt sätt då de delade några ord mellan varandra om var de skulle och så vidare. Men när tiden var inne och de sista ärendena uträttade på ön så rörde sig grabbarna mot hamnen för att döda lite tid med en flaska vatten var vid strandkanten i väntan på färjans avgång mot Phuket.
När klockan närmade sig två så klev de på vad som såg ut att vara lite av en lyxkryssare där fransmän satt och rökte på i fören och någon holländska som tog bilder i alla positioner du kan finna i fören på en båt och det var nog inte bara en pose och bild i varje position heller, otroligt irriterande för resten av resenärerna på båten. Fransmännen satt bara och skrattade och såg borta ut så det störde inte dem i alla fall tror jag.
Under allt detta skedde så somnade Mathias i solen med sin boa och såg ut som en handikappad patient som var förlamad från axlarna och nedåt. I alla fall av att döma på sättet han sov på i stolen, tyckte Mårten.
Men efter denna otroligt svettiga resa så anlände grabbarna till slut i Phuket Towns hamn. Väl där så återstod bara två problem kvar på denna dag, att först ta sig till Karon och sen att hitta Ya Guesthouse som var stället de skulle bo på under de närmaste dagarna.
Först så var det nära att de inte ens skulle få någon taxibuss eller skjuts av något slag, men efter det att många hade passerat med ett skakande huvud till frågan "Karon?" från grabbarna så kom det fram en vilsen kille med en sliten skjorta till dem. Men det skulle visa sig att killen var lika borta som han såg ut att vara, han kunde inte läsa en karta och han förstod inte engelska. Så efter att Mårten strypit chauffören i hans tankar så blev han halvt irriterad och pekade på kartan och frågade; "Hittar du hit eller?"
En nick fick han till svar efter Mårten hade pekat på stranden av alla ställen. Så chauffören släppte av grabbarna och de fck ta den ena foten framför den andra för att hitta till hotellet.
Väl framme så klev de in i ett av de finare rummen de haft på resan. Men Karon i sig var nog lite för lugnt ändå, det var inte mycket till uteliv eller så. Men de tog sig till en närliggande sportpub och kikade lite fotboll under kvällen och tog sig en god bit mat på en nordisk resturant. De tyckte att de var värda det efter att ha behövat dragits med den där taxichauffören och hotelletandet.
Karon var som sagt lugnt, men på stranden så var det en stark kontrast mot för ö-livet som de levt under de senaste två veckorna. De hade verkligen klivit in i Phuket nu, det var solstolar från början till slutet av stranden i tre rader. Det var så packat i vattnet att de fick sick sacka ut för att kunna simma lite grann. De blev inte långvarigt i Karon för grabbarna, då de gjort sina tre nätter på Ya Guesthouse så tog de sig upp till nästa gröt till turistparadis, det var dags för att ta sig an de sista dagarna i Thailand. Och det skulle de göra i självaste Patong, svenskarnas turistparadis numero uno.
Men mer om det i nästa inlägg..
Tack för denna gång
/ LEBO - WT2012
Självklart som alla andra dagar när grabbarna ska förflytta sig och bära på deras ryggsäckar så är det skrämmande varmt i luften. Men de hade satt sikte på Karon, Phuket idag. När de tagit sig ner för berget efter en rejälare frukost så gick de in i Scott och Ryan igen. Vilket var passande i sitt sätt då de delade några ord mellan varandra om var de skulle och så vidare. Men när tiden var inne och de sista ärendena uträttade på ön så rörde sig grabbarna mot hamnen för att döda lite tid med en flaska vatten var vid strandkanten i väntan på färjans avgång mot Phuket.
När klockan närmade sig två så klev de på vad som såg ut att vara lite av en lyxkryssare där fransmän satt och rökte på i fören och någon holländska som tog bilder i alla positioner du kan finna i fören på en båt och det var nog inte bara en pose och bild i varje position heller, otroligt irriterande för resten av resenärerna på båten. Fransmännen satt bara och skrattade och såg borta ut så det störde inte dem i alla fall tror jag.
Under allt detta skedde så somnade Mathias i solen med sin boa och såg ut som en handikappad patient som var förlamad från axlarna och nedåt. I alla fall av att döma på sättet han sov på i stolen, tyckte Mårten.
Men efter denna otroligt svettiga resa så anlände grabbarna till slut i Phuket Towns hamn. Väl där så återstod bara två problem kvar på denna dag, att först ta sig till Karon och sen att hitta Ya Guesthouse som var stället de skulle bo på under de närmaste dagarna.
Först så var det nära att de inte ens skulle få någon taxibuss eller skjuts av något slag, men efter det att många hade passerat med ett skakande huvud till frågan "Karon?" från grabbarna så kom det fram en vilsen kille med en sliten skjorta till dem. Men det skulle visa sig att killen var lika borta som han såg ut att vara, han kunde inte läsa en karta och han förstod inte engelska. Så efter att Mårten strypit chauffören i hans tankar så blev han halvt irriterad och pekade på kartan och frågade; "Hittar du hit eller?"
En nick fick han till svar efter Mårten hade pekat på stranden av alla ställen. Så chauffören släppte av grabbarna och de fck ta den ena foten framför den andra för att hitta till hotellet.
Väl framme så klev de in i ett av de finare rummen de haft på resan. Men Karon i sig var nog lite för lugnt ändå, det var inte mycket till uteliv eller så. Men de tog sig till en närliggande sportpub och kikade lite fotboll under kvällen och tog sig en god bit mat på en nordisk resturant. De tyckte att de var värda det efter att ha behövat dragits med den där taxichauffören och hotelletandet.
Karon var som sagt lugnt, men på stranden så var det en stark kontrast mot för ö-livet som de levt under de senaste två veckorna. De hade verkligen klivit in i Phuket nu, det var solstolar från början till slutet av stranden i tre rader. Det var så packat i vattnet att de fick sick sacka ut för att kunna simma lite grann. De blev inte långvarigt i Karon för grabbarna, då de gjort sina tre nätter på Ya Guesthouse så tog de sig upp till nästa gröt till turistparadis, det var dags för att ta sig an de sista dagarna i Thailand. Och det skulle de göra i självaste Patong, svenskarnas turistparadis numero uno.
Men mer om det i nästa inlägg..
Tack för denna gång
/ LEBO - WT2012
måndag 27 februari 2012
Phi Phi Don - Vad ska man säga? (19-24 feb)
Jag vet inte ens vart vi ska börja, ön som grabbarna har landat på nu är mindre än Edsbyn och Alfta. Den är nog i klass med Långhed eller Knåda därkring. Men ack så svårt det var ändå när de var nya på ö att finna deras väg över till andra sidan i värmen. Den här ön förstår ni använder inga motorfordon på land, det är bara massa cyklar, godskärror och turister. Och då menar jag turister, Mathias hade bilden att Phi Phi skulle vara mer av ett familjeparadis men det skulle visa sig vara ut vinkel totalt inom kort. Efter många vändor fram och tillbaka, nästan på väg upp till evakueringspunkten om vi ska vara ärliga så tog grabbarna bara några raska kliv rakt igenom ett litet villaområda kan man säga. De blev så uttittade när de gick där med varsin väska och svettades och muttrade. Men efter en tid så hittade de fram till Phi Phi Good View som de skulle stanna på. Det var inget man kan säga som började bra för grabbarna på Phi Phi Don, för det första hittade de inte trots den lilla ytan, när de väl kom fram fick de vänta en evighet på rummet, sen kom det fram att man inte gärna skulle bada rakt utanför hotellet för det fanns tydligen vassa kalkstenar i sanden som kunde skära upp fötterna.
Allt detta var innan de var ingrodda på ön, men efter en natt i fight med myggor på balkongen, kackerlackor i bur och en lätt uppvärmning med en utekväll så var det inne på ön. De började med att byta hotell till K House, kanske ett av deras största misstag på resan hittills, de fick visserligen en exotisk touch på rummet när de hade ett jetplan till AC och ett vattenfall i badrummet med en toalett som ständigt stod och rann. Men trots detta spenderades ett par nätter på detta ställe. Efter argument som flugit i luften och dimma som setts på detta enkla bo så tog sig grabbarna vidare upp i djungeln i boendefrågan. De hade hittat en härlig liten Mowglihydda uppe i bergen och djungeln, nu snackar vi en äkta bungalow. Det var till att börja med en labyrint för att ta sig dit, då man var tvungen att ringla sig genom hotell efter hotell på en enkel stig för att komma fram, sen var det närmare 120 trappsteg upp till själva hyddan.
Hyddan osade ju trubbel för grabbarna redan från start, personalen sköt upp deras packning med någon form av linbana på sidan av bunglowbacken. Men de ryckte på axlarna och tänkte, det är bara för två nätter så varför inte stå ut, de hade haft sämre.
Nu när självaste boendedelen är berättad och avbockad, nej jag ska inte vara så stel och tråkig i mina berättelser. Om jag skulle vara det kunde jag lika gärna ha punktat upp grabbarnas resa på några få ord per dag. Phi Phi Don tog nog hårt på Mårten och Mathias fysik även om de inte trodde det. Det var mycket festande, det var varmt, men man fick ha en skön tid allt som allt tror jag. Det var i alla fall vad våra svenska vänner tyckte, för Mårten och Mathias började med att värma upp dag ett som sagt, en uppvärmning som dödade dag två på ön för dem. Men efter mycket åmande och oande så tog de sig ut på mat och blev människor igen. På dag tre så sprang de in i kanadickerna igen och det blev en och annan drink där också. Grabbarna tog Scott och Ryan till en svensk bar de hittat och termen "ring the bell!!" kom in på resan helt plötsligt.
Och det fortsätter bara där, sista dagarna plockade allihopa in en liten Partykryssare som tog dem runt till små ställen som Monkey Beach och Maya Bay (platsen där filmen Beach spelades in), inte som väntat för många av dem på kryssningen men jag vet av fakta att Mårten i alla fall inte haft allt för höga förvätningar på den stranden, men grabbarna tyckte i alla fall det var lite häftigt att se det. Jag menar är det inte därför dem också bokat in Nya Zeeland? Annars bjöd kryssningen på trevligt sällskap, härliga bad med snorkel (mitt ute i havet både i strålande sol och i det svartaste djupet på kvällen) och en avlutande BBQ.
När kryssningen var klar så var det våra grabbars sista kväll på Phi Phi Don, de har fått sin del av solen och festandet på denna otroligt lilla fina plats. Men nu har de planerat att dra vidare mot det svenska paradiset, turisternas turistmål; Phuket!
Låt oss hoppas grabbarna får en bra tid i Phuket, det återstår att se.
Fortsättning följer!
Allt detta var innan de var ingrodda på ön, men efter en natt i fight med myggor på balkongen, kackerlackor i bur och en lätt uppvärmning med en utekväll så var det inne på ön. De började med att byta hotell till K House, kanske ett av deras största misstag på resan hittills, de fick visserligen en exotisk touch på rummet när de hade ett jetplan till AC och ett vattenfall i badrummet med en toalett som ständigt stod och rann. Men trots detta spenderades ett par nätter på detta ställe. Efter argument som flugit i luften och dimma som setts på detta enkla bo så tog sig grabbarna vidare upp i djungeln i boendefrågan. De hade hittat en härlig liten Mowglihydda uppe i bergen och djungeln, nu snackar vi en äkta bungalow. Det var till att börja med en labyrint för att ta sig dit, då man var tvungen att ringla sig genom hotell efter hotell på en enkel stig för att komma fram, sen var det närmare 120 trappsteg upp till själva hyddan.
Hyddan osade ju trubbel för grabbarna redan från start, personalen sköt upp deras packning med någon form av linbana på sidan av bunglowbacken. Men de ryckte på axlarna och tänkte, det är bara för två nätter så varför inte stå ut, de hade haft sämre.
Nu när självaste boendedelen är berättad och avbockad, nej jag ska inte vara så stel och tråkig i mina berättelser. Om jag skulle vara det kunde jag lika gärna ha punktat upp grabbarnas resa på några få ord per dag. Phi Phi Don tog nog hårt på Mårten och Mathias fysik även om de inte trodde det. Det var mycket festande, det var varmt, men man fick ha en skön tid allt som allt tror jag. Det var i alla fall vad våra svenska vänner tyckte, för Mårten och Mathias började med att värma upp dag ett som sagt, en uppvärmning som dödade dag två på ön för dem. Men efter mycket åmande och oande så tog de sig ut på mat och blev människor igen. På dag tre så sprang de in i kanadickerna igen och det blev en och annan drink där också. Grabbarna tog Scott och Ryan till en svensk bar de hittat och termen "ring the bell!!" kom in på resan helt plötsligt.
Och det fortsätter bara där, sista dagarna plockade allihopa in en liten Partykryssare som tog dem runt till små ställen som Monkey Beach och Maya Bay (platsen där filmen Beach spelades in), inte som väntat för många av dem på kryssningen men jag vet av fakta att Mårten i alla fall inte haft allt för höga förvätningar på den stranden, men grabbarna tyckte i alla fall det var lite häftigt att se det. Jag menar är det inte därför dem också bokat in Nya Zeeland? Annars bjöd kryssningen på trevligt sällskap, härliga bad med snorkel (mitt ute i havet både i strålande sol och i det svartaste djupet på kvällen) och en avlutande BBQ.
När kryssningen var klar så var det våra grabbars sista kväll på Phi Phi Don, de har fått sin del av solen och festandet på denna otroligt lilla fina plats. Men nu har de planerat att dra vidare mot det svenska paradiset, turisternas turistmål; Phuket!
Låt oss hoppas grabbarna får en bra tid i Phuket, det återstår att se.
Fortsättning följer!
måndag 20 februari 2012
Krabi - En kort historia (17-19 feb)
Som titeln lyder så blev Krabi i Thailand lite av en besvikelse för grabbarna till en början. Det tog till att börja med en ohyggligt lång tid att ta sig dit och det var varmt. Men det var också dagen efter självaste Waterfallpartyt på Koh Phangan, så jag gissar på att det hade lite med det att göra också.
Ryan och Scott som våra grabbar träffade på just Koh Phangan hade ju redan bokat ett rum i Krabi men det hade inte Mårten och Mathias. Så de tog sig en chansning och frågade på stället där kanadensarna bodde, men där var det fullt. Men de fick rum på ett B&B som låg bredvid, ett Bed AND Breakfast. Men de fick ingen frukost, ironiskt sett. Hur som helst så bokade grabbarna upp endast 2 nätter för stället kändes sådär. De landade rätt sent på rummet också, klockan sprang iväg och blev efter sju innan allt var färdigt. Då gick de för att hitta något att äta och kika vad de hade runt om sig, men det fanns inte så mycket just där de bodde, men de hade en liten servering som höll i kanadensarnas boende som de åt på, det var bara det att det tog en evighet att få den. Och det är nog sådär kul att behöva dras med en timmes väntetid på mat när man knappt ha ätit något på hela dagen, kvavt i luften och mygg överallt. I alla fall med att döma på grabbarna.
Strax därpå började det åska och ha sig, så grabbarna hann inte mer än in på rummet efter maten så började det ösa ner. Så det blev en film och bara ta det lugnt inför nästa dag. Dagen därpå gick de åt det andra hållet, det vill säga åt strandhållet. Vilket gjorde att det öppnade upp sig lite mer möjligheter för dem, det kom en och annan butik och restaurang fram bakom hörnet. Men inte just någon imponerande strand, snarare rätt så vidriga. Men efter att ha frågat sig runt så fick grabbarna veta att de skulle köpa sig en tur ut till ao Railey, så de tänkte varför inte. På vägen till båtarna möter de Ryan och Scott från Kanada så de slog följe dem också.
Ute på ao Railey så var det något enstaka hotell, en liten strand men rätt så imponerande berg som ramade in det hela som en enda stor tavla. Det var till och med svårt att ta kort på det hela för det var så tätt inpå och stort. Men det var också många som åkte dit ut för bergsklättring och annat. Men det blev en dag på stranden där och en bit mat på ett ställe med usel service och alldeles för höga priser.
När de kom tillbaka till ao Nang (där grabbarna bodde) så gick de förbi någon liten servering med små bambuhyddor hela stället hade värsta mañana-stilen över sig. De tänkte att det såg trevligt ut och gick vidare, men de hann inte så långt förrän det började regna igen och de sökte sig tillbaka till det sköna stället och blev sittandes där i någon timme framöver. Det blev en helkväll där med en thailändare som kunde norska och en jag tror var tysk som stod i baren, det bullades upp allt från en Shi-Sha till en allt du kan äta BBQ.
Sen var det bara för grabbarna att röra sig hemåt igen och invänta ännu en dag med resande, deras resa fortsätter dagen efter mot Phi Phi Don Island. Det visade ju sig att kanadensarna skulle till Phi Phi också så det kommer att komma mera. Men de hade någon mer dag i Krabi.
Ett kort avsnitt om deras äventyr i Krabi om man nu kan kalla det äventyr, mer en mellanlandning i mina ögon. Men det är nog behövligt för vad som komma skall.
/ LEBO-WT2012
Ryan och Scott som våra grabbar träffade på just Koh Phangan hade ju redan bokat ett rum i Krabi men det hade inte Mårten och Mathias. Så de tog sig en chansning och frågade på stället där kanadensarna bodde, men där var det fullt. Men de fick rum på ett B&B som låg bredvid, ett Bed AND Breakfast. Men de fick ingen frukost, ironiskt sett. Hur som helst så bokade grabbarna upp endast 2 nätter för stället kändes sådär. De landade rätt sent på rummet också, klockan sprang iväg och blev efter sju innan allt var färdigt. Då gick de för att hitta något att äta och kika vad de hade runt om sig, men det fanns inte så mycket just där de bodde, men de hade en liten servering som höll i kanadensarnas boende som de åt på, det var bara det att det tog en evighet att få den. Och det är nog sådär kul att behöva dras med en timmes väntetid på mat när man knappt ha ätit något på hela dagen, kvavt i luften och mygg överallt. I alla fall med att döma på grabbarna.
Strax därpå började det åska och ha sig, så grabbarna hann inte mer än in på rummet efter maten så började det ösa ner. Så det blev en film och bara ta det lugnt inför nästa dag. Dagen därpå gick de åt det andra hållet, det vill säga åt strandhållet. Vilket gjorde att det öppnade upp sig lite mer möjligheter för dem, det kom en och annan butik och restaurang fram bakom hörnet. Men inte just någon imponerande strand, snarare rätt så vidriga. Men efter att ha frågat sig runt så fick grabbarna veta att de skulle köpa sig en tur ut till ao Railey, så de tänkte varför inte. På vägen till båtarna möter de Ryan och Scott från Kanada så de slog följe dem också.
Ute på ao Railey så var det något enstaka hotell, en liten strand men rätt så imponerande berg som ramade in det hela som en enda stor tavla. Det var till och med svårt att ta kort på det hela för det var så tätt inpå och stort. Men det var också många som åkte dit ut för bergsklättring och annat. Men det blev en dag på stranden där och en bit mat på ett ställe med usel service och alldeles för höga priser.
När de kom tillbaka till ao Nang (där grabbarna bodde) så gick de förbi någon liten servering med små bambuhyddor hela stället hade värsta mañana-stilen över sig. De tänkte att det såg trevligt ut och gick vidare, men de hann inte så långt förrän det började regna igen och de sökte sig tillbaka till det sköna stället och blev sittandes där i någon timme framöver. Det blev en helkväll där med en thailändare som kunde norska och en jag tror var tysk som stod i baren, det bullades upp allt från en Shi-Sha till en allt du kan äta BBQ.
Sen var det bara för grabbarna att röra sig hemåt igen och invänta ännu en dag med resande, deras resa fortsätter dagen efter mot Phi Phi Don Island. Det visade ju sig att kanadensarna skulle till Phi Phi också så det kommer att komma mera. Men de hade någon mer dag i Krabi.
Ett kort avsnitt om deras äventyr i Krabi om man nu kan kalla det äventyr, mer en mellanlandning i mina ögon. Men det är nog behövligt för vad som komma skall.
/ LEBO-WT2012
lördag 18 februari 2012
Koh Phangan - Cosy Bungalows (13 - 17 feb)
Den dåliga uppdateringen från skribenten som följer grabbarnas resa över världen ska nu försöka lappas ihop i en rad inlägg som ska återberätta lite saker som hänt fram till nutid. Men vi börjar där vi slutade då Bill och Bull själva låg på stranden och avnjöt en varsin kall i väntan på den kvällens bravader.
Kort därefter så blev de lite småtrötta på solen och stranden och bestämde sig för att ta ett varv i området de befann sig i och leta en 7-eleven och kanske en och annan ATM. Men på vägen upp från C.B så springer de på en affär som har lite läckra neonfärgade shorts och annat som de har letat efter så de svänger in. Då springer de också bara av en slump på några ansikten de känner igen, dem grabbarna har cirkulerat på C.B, tänkte dem. Det var första gången de träffade Ryan och Scott från Kanada, grabbarna bestämde med kanadickerna att slå sig ner över en öl eller två senare innan Half Moon partyt. Efter att de har inhandlat saker för kvällen så är de snart tillbaka i deras grotta till Bungalow.
Det visade sig att grabbarna från Kanada bodde i rummet bredvid våra kära svenskar vi följer, så de alla slog sig ner utanför bungalow nummer 30 och började surra. Kort därefter utbrister Ryan och Scott att de har mött några grannar till Mårten och Mathias. Strax därefter så glider två norrbaggar in, Martin och Gard. Sen sinar ölen för dem alla, eftersom ingen av dem hade något kylskåp så det blev inte många öl inhandlat. Men baren låg bara 30 meter bort och öppnade sig för deras ögon med Adele i högtalarna under Happy Hour. Kort därefter de har samlats runt ett bord vid baren med en varsin hink med grogg så ramlar alla möjliga nationer in på deras lilla förfest. Jag tror under kvällens gång så hade de samlats till ett halvt FN-kvarter med hela 7 olika nationer runt bordet; Sverige, Norge, Tyskland, Holland, Belgien, Kanada och USA.
C.B fixade en taxi åt alla så de kunde ta sig till bergen för att kliva in på något som våra svenska vänner i alla fall aldrig vart med på. Den som gillar house borde åka på detta, Full Moon och Half Moon. Det är UV-färg åt vilket håll du än vänder dig, folk hoppar och dansar som du aldrig har sett det förut. Det är ett bra tryck och du har svårigheter att hitta ut även säger Mathias. Men våra grabbar landade hemma rummet runt klockan 7 på morgonen tror jag Mårten visst ramlade in och klargjorde sin närvaro. Ett morgondopp med ett gäng som ramlade in där på morgonen och en dusch senare medan Mathias redan låg och sov så var han som ny.
Dagen därpå när jag klev in så var väl våra grabbar något utav de piggare på C.B, de surrades och planerades en lugn dag för det var snart dags igen. Waterfall festival är något som går alltid två dagar före och två dagar efter ett Full eller Half Moon party. Så våra egna Bill och Bull tillbringade denna dag på stranden medan de andra nationerna begav sig ut på äventyr med en varsin moped. Vilket Mårten och Mathias lät som en härlig sak att göra och bestämde sig för att göra det följande dag.
När den kom så stod de där med varsin moped, Ryan och Scott på en och sen deras tyska vänner Luca och Lennart på varsin. Denna dag tillbringades på Kangaroo bar och Haad Rin Beach som låg cirka 15 minuter bort på moped. Men vägen dit uppfyllde grabbarnas behov att gå på tivoli (om det nu fanns något) för en tid framöver i alla fall. För det är nog den största och friaste berg och dalbana du kan hitta, sen vänstertrafik på det.
Haad Rin Beach är klart en av de vackraste och skönaste stränderna på grabbarnas resa hittills. Men kvällen efter den helt klart superba dagen så var det dags för Waterfall festival och "The rank Angels" (deras lilla moped grupp) var helt klart taggade. Efter en samling utanför samma Bungalow, det vill säga våra grabbars så var de nu en större grupp. Nu var norrmännen och tyskarna också med, så det blev surr och annat innan baren ännu en gång öppnade upp för en trevlig fest innan en ännu helt okej kväll uppe i bergen på Waterfall festival.
Efter en lyckad tid på Phangan Cosy Bungalows som varade under 4 nätter så är det dags grabbarna att dra sig vidare till nya ställen och nya upplevelser. Mårten och Mathias hade sedan tidigare satt sitt sikte på Krabi och det visade sig att även Ryan och Scott satt sitt sikte på det så i följande inlägg så kommer jag berätta om grabbarnas tid i Krabi.
/ LEBO-WT2012
Kort därefter så blev de lite småtrötta på solen och stranden och bestämde sig för att ta ett varv i området de befann sig i och leta en 7-eleven och kanske en och annan ATM. Men på vägen upp från C.B så springer de på en affär som har lite läckra neonfärgade shorts och annat som de har letat efter så de svänger in. Då springer de också bara av en slump på några ansikten de känner igen, dem grabbarna har cirkulerat på C.B, tänkte dem. Det var första gången de träffade Ryan och Scott från Kanada, grabbarna bestämde med kanadickerna att slå sig ner över en öl eller två senare innan Half Moon partyt. Efter att de har inhandlat saker för kvällen så är de snart tillbaka i deras grotta till Bungalow.
Det visade sig att grabbarna från Kanada bodde i rummet bredvid våra kära svenskar vi följer, så de alla slog sig ner utanför bungalow nummer 30 och började surra. Kort därefter utbrister Ryan och Scott att de har mött några grannar till Mårten och Mathias. Strax därefter så glider två norrbaggar in, Martin och Gard. Sen sinar ölen för dem alla, eftersom ingen av dem hade något kylskåp så det blev inte många öl inhandlat. Men baren låg bara 30 meter bort och öppnade sig för deras ögon med Adele i högtalarna under Happy Hour. Kort därefter de har samlats runt ett bord vid baren med en varsin hink med grogg så ramlar alla möjliga nationer in på deras lilla förfest. Jag tror under kvällens gång så hade de samlats till ett halvt FN-kvarter med hela 7 olika nationer runt bordet; Sverige, Norge, Tyskland, Holland, Belgien, Kanada och USA.
C.B fixade en taxi åt alla så de kunde ta sig till bergen för att kliva in på något som våra svenska vänner i alla fall aldrig vart med på. Den som gillar house borde åka på detta, Full Moon och Half Moon. Det är UV-färg åt vilket håll du än vänder dig, folk hoppar och dansar som du aldrig har sett det förut. Det är ett bra tryck och du har svårigheter att hitta ut även säger Mathias. Men våra grabbar landade hemma rummet runt klockan 7 på morgonen tror jag Mårten visst ramlade in och klargjorde sin närvaro. Ett morgondopp med ett gäng som ramlade in där på morgonen och en dusch senare medan Mathias redan låg och sov så var han som ny.
Dagen därpå när jag klev in så var väl våra grabbar något utav de piggare på C.B, de surrades och planerades en lugn dag för det var snart dags igen. Waterfall festival är något som går alltid två dagar före och två dagar efter ett Full eller Half Moon party. Så våra egna Bill och Bull tillbringade denna dag på stranden medan de andra nationerna begav sig ut på äventyr med en varsin moped. Vilket Mårten och Mathias lät som en härlig sak att göra och bestämde sig för att göra det följande dag.
När den kom så stod de där med varsin moped, Ryan och Scott på en och sen deras tyska vänner Luca och Lennart på varsin. Denna dag tillbringades på Kangaroo bar och Haad Rin Beach som låg cirka 15 minuter bort på moped. Men vägen dit uppfyllde grabbarnas behov att gå på tivoli (om det nu fanns något) för en tid framöver i alla fall. För det är nog den största och friaste berg och dalbana du kan hitta, sen vänstertrafik på det.
Haad Rin Beach är klart en av de vackraste och skönaste stränderna på grabbarnas resa hittills. Men kvällen efter den helt klart superba dagen så var det dags för Waterfall festival och "The rank Angels" (deras lilla moped grupp) var helt klart taggade. Efter en samling utanför samma Bungalow, det vill säga våra grabbars så var de nu en större grupp. Nu var norrmännen och tyskarna också med, så det blev surr och annat innan baren ännu en gång öppnade upp för en trevlig fest innan en ännu helt okej kväll uppe i bergen på Waterfall festival.
Efter en lyckad tid på Phangan Cosy Bungalows som varade under 4 nätter så är det dags grabbarna att dra sig vidare till nya ställen och nya upplevelser. Mårten och Mathias hade sedan tidigare satt sitt sikte på Krabi och det visade sig att även Ryan och Scott satt sitt sikte på det så i följande inlägg så kommer jag berätta om grabbarnas tid i Krabi.
/ LEBO-WT2012
tisdag 14 februari 2012
Nattåg - Koh Samui - Koh Phangan
Sådär, efter lite äventyr och försäljare i Bangkok så var de på fria fötter igen. Grabbarna checkade ut från deras boende "Rambuttri Village Inn & Plaza" runt klockan tolv och de var så välkommen åter. Men nu tog de sina väskor och släpade ut dem i en värme som piskade dem i ansiktet. De hade sedan tidigare planerat att döda någon timme på serveringen Green House med lite brunch och WiFi för att checka det sista innan dem begav sig vidare med tåget. Men tåget gick inte för grabbarna förrän klockan 19:30 på kvällen, så de fick se till att döda lite tid.
Men efter ett mål mat och en dryck och kaffe på Burger King i slutet på Koh San Road så tog dem steget mot dörren och ut på gatan för att jaga sig till en villig TukTuk-förare. De hade blivit varnade för rusningstrafiken i Bangkok så de var tidigt ute med att kliva in på tågcentralen Hua Lam Phong Railway Station strax efter 15 på eftermiddagen. Men med serveringar och affärer där kring kändes det som att de lika gärna kunde döda den kvarvarande tiden på stationen istället för att stressa in på stationen när det är dags. Mathias beställde in en "ung kokosnöt" medan Mårten drog in en gammal smoothie på mixade frukter. Men med att döma på Mathias grimaser och muttrande ord så smakade den gammal svettbagge mot för den säkra smoothien Mårten drog in.
När klockan slog 18 och grabbarna var helt inne i varsin sak vid bordet kommer en Thailändare in och riktigt hetsar i salen och drar åt sig uppmärksamheten. Strax därefter pumpas det ut ett gäng ståtliga toner ur högtalarna och allt bara stannar upp i salen, folket börjar stirra på ett podium mitt i väntesalen. Så Mårten och Mathias tänkte att det var väl bäst dem gjorde det också. När de sedan tänkte på det så gissade dem till sig att det var någon sorts hyllning till kungen och hans familj eller liknande.
Väl på väg till tåget så letade de upp sina platser med hjälp av en konduktör, för vagnen såg inte ut som 2:a klass med sovplats som de hade beställt. Men det visade sig bara vara lite annorlunda lösningar på sängarna som sedan en stackare fick gå runt för att låsa upp och bädda åt folk. Tåget tog dem till Surat Thani med ett byte till buss på morgonen därefter. Från Surat Thani tog de en båt som sedan tog dem till Koh Samui som är den största av öarna på östsidan. Men även den som attraherar till sig mest familjer.
Efter en skön båttur och en mindre bekväm flakresa som gjorde dem mer vilse än lokaliserad i Chaweng som då var deras slutdestination för dagen, så var det bara den lilla detaljen att hitta hotellet de skulle bo på.
Det tog sin tid för dem, och inte hjälpte värmen och hungern till heller, inte lokalbefolkningen heller för den delen.Men tillslut hittade de sitt hotell och fick ett mer än okej hotellrum.
De letade sig ut på stan efter landningen på hotellet för att äta, sen gå runt och se vart de befann sig innan de skulle leta upp en fin sport-pub för att se Manchester United spotta lite på Liverpool. (Detta var en personlig hälsning från Mårten till alla Liverpool-fans därute)
Sen bestod dagarna av god mat, trevligt sällskap över någon drink på kvällen efter stranden. Mårten är rätt populär bland lokalbefolkningen med sin fina tatuering på armen (Thailändarnas ord), men den har också blivit lite av försäljarnas knep att försöka locka in dem också. Grabbarna hade bara två nätter på Koh Samui en gång för att de ska vidare till Koh Phangan för Half moon party. Så dagen därefter stranden så drog de vidare till Koh Phangan med en kort båttur över till nästa ö. Och allt gick väldigt smidigt till när de skulle till Phangan Cosy Bungalows med skjuts ända fram och så. Nu ligger de på stranden med varsin kall och njuter av det lugna innan allt drar igång för kvällen. För ikväll är det The night of nights för dem.
Nu måste jag sluta att skriva om grabbarnas äventyr innan det blir för långt, men en uppdatering med bilder och annat flyger väl upp så småningom. Annars kan ni hålla koll på Fotoalbumet också så flyger det säkerligen upp lite bilder där till och från.
/ LEBO - WT2012
Men efter ett mål mat och en dryck och kaffe på Burger King i slutet på Koh San Road så tog dem steget mot dörren och ut på gatan för att jaga sig till en villig TukTuk-förare. De hade blivit varnade för rusningstrafiken i Bangkok så de var tidigt ute med att kliva in på tågcentralen Hua Lam Phong Railway Station strax efter 15 på eftermiddagen. Men med serveringar och affärer där kring kändes det som att de lika gärna kunde döda den kvarvarande tiden på stationen istället för att stressa in på stationen när det är dags. Mathias beställde in en "ung kokosnöt" medan Mårten drog in en gammal smoothie på mixade frukter. Men med att döma på Mathias grimaser och muttrande ord så smakade den gammal svettbagge mot för den säkra smoothien Mårten drog in.
När klockan slog 18 och grabbarna var helt inne i varsin sak vid bordet kommer en Thailändare in och riktigt hetsar i salen och drar åt sig uppmärksamheten. Strax därefter pumpas det ut ett gäng ståtliga toner ur högtalarna och allt bara stannar upp i salen, folket börjar stirra på ett podium mitt i väntesalen. Så Mårten och Mathias tänkte att det var väl bäst dem gjorde det också. När de sedan tänkte på det så gissade dem till sig att det var någon sorts hyllning till kungen och hans familj eller liknande.
Väl på väg till tåget så letade de upp sina platser med hjälp av en konduktör, för vagnen såg inte ut som 2:a klass med sovplats som de hade beställt. Men det visade sig bara vara lite annorlunda lösningar på sängarna som sedan en stackare fick gå runt för att låsa upp och bädda åt folk. Tåget tog dem till Surat Thani med ett byte till buss på morgonen därefter. Från Surat Thani tog de en båt som sedan tog dem till Koh Samui som är den största av öarna på östsidan. Men även den som attraherar till sig mest familjer.
Efter en skön båttur och en mindre bekväm flakresa som gjorde dem mer vilse än lokaliserad i Chaweng som då var deras slutdestination för dagen, så var det bara den lilla detaljen att hitta hotellet de skulle bo på.
Det tog sin tid för dem, och inte hjälpte värmen och hungern till heller, inte lokalbefolkningen heller för den delen.Men tillslut hittade de sitt hotell och fick ett mer än okej hotellrum.
De letade sig ut på stan efter landningen på hotellet för att äta, sen gå runt och se vart de befann sig innan de skulle leta upp en fin sport-pub för att se Manchester United spotta lite på Liverpool. (Detta var en personlig hälsning från Mårten till alla Liverpool-fans därute)
Sen bestod dagarna av god mat, trevligt sällskap över någon drink på kvällen efter stranden. Mårten är rätt populär bland lokalbefolkningen med sin fina tatuering på armen (Thailändarnas ord), men den har också blivit lite av försäljarnas knep att försöka locka in dem också. Grabbarna hade bara två nätter på Koh Samui en gång för att de ska vidare till Koh Phangan för Half moon party. Så dagen därefter stranden så drog de vidare till Koh Phangan med en kort båttur över till nästa ö. Och allt gick väldigt smidigt till när de skulle till Phangan Cosy Bungalows med skjuts ända fram och så. Nu ligger de på stranden med varsin kall och njuter av det lugna innan allt drar igång för kvällen. För ikväll är det The night of nights för dem.
Nu måste jag sluta att skriva om grabbarnas äventyr innan det blir för långt, men en uppdatering med bilder och annat flyger väl upp så småningom. Annars kan ni hålla koll på Fotoalbumet också så flyger det säkerligen upp lite bilder där till och från.
/ LEBO - WT2012
torsdag 9 februari 2012
Första dagarna - Bangkok
"Den bleke" var nog Mårtens andra namn under dag ett och två, i alla fall strax innan flyget. Han har inte suttit på ett flyg på 14 år och visste inte nå hur det skulle vara och så. Men efter säkerhetskontrollen då vi vinkat av våra fina securitasvänner Emma och Michaela så lugnade han ner sig lätt. Väl på flyget så blev ju det förstås uppskjutet nästan en timma för att bryggan satt fast på planet, så det var inget större orosmoment. Vi landade i Doha efter en sisådär 3 episoder av serier och 3 filmer. Väl i Qatar så flöt allting på väldigt smidigt om vi ska vara uppriktig, vi hade några som tyckte vi såg ut som yra höns på Arlanda men TJI fick dem.
Sen när det bar av på andra flygningen så fick Mårten en liten Lilo bredvid sig på planet. Hon petade, flinade och busade mest hela tiden. Men vi landade efter att vår pilot Mr.Studsboll lekt färdigt med planet, upp ner upp ner upp och ner. Inte det smäckraste landningen i hans CV gissar vi.
Bangkok
Vi landade mitt på dagen här i Bangkok, och redan då började saker och problem buntas upp. Först blev det världens kö för att vi överhuvudtaget skulle på komma in i landet. Men stiliga grabbar som vi är så gled vi innan det var klart in på röda mattan där diplomater och kungar glider in i vanliga fall. Den trötta vakten gav ifrån sig ett leende i det annars så kalla och strama ansiktet. Men efter det gick det fort att hitta väskor och vi fick med oss en taxi som tog oss till hotellet. Vilket visade sig ligga 200 meter från Kho San Road.
Ville Mårten ha en Tailor (skräddare) när han åkte hit så vill han nog bara ha dess huvud på ett fat nu. Vi är båda rätt trötta på de som står 15-20 meter från varandra och typ slänger upp bilder i ansiktet och ropar "tailor made for your great body, my friend", "good price for you my friend, I'll wait for you". Eller de tre som står och hänger utanför vårt hotell och ropar "Tjenare, bra kvalitet, bra skit, kom och titta" varje gång vi kommer eller lämnar hotellet. Man har en lätt ångest varje gång man ska till eller från rummet.
Vi har hunnit gjort en hel del på de tre första dagarna här i Bangkok, vi har unnat oss själva en Thai-massage, legat lite vid poolen, sightseeing i en tuk-tuk som ballade mot slutet. Vi hann se stående och sittande Buddha på den dock. Sen hamnade vi i en rusningstrafik som gjorde att vi har dragit i oss avgaser vi inte har dragit i oss på 20 år i Sverige. Och en lätt dödsångest när chauffören blev irriterad för vi inte ville in i hans kompis skräddarshop, vi sa nej förstås. Han började typ ligga i kurvorna och gasade på bra nog medan han gjorde det satt han och muttrade och lät på Thai, men han blev nog nöjd ändå. Alla körde överallt. Men vi är okej!
Går man på Koh San road så hittar du det mesta i alla fall, det är allt från en knappnål till en prostituerad. Man vandrar runt där och funderar hur det kan vara sådan kaotisk ställning men ändå fungera. Men det börjar flyta in i en nu och man ser saker och ting klarare ju mer tiden rullar och går.
Allt detta rullar på och går i 31-38 gradig värme som vi har haft dessa tre dagar. Imorgon lämnar vi Bangkok för lite mer södra Thailand. Vi ska ta oss till tågstationen där för att ta en långtur (12 timmar med sovvagn) ner till Surat Thani för att sedan leta oss ut på Koh Samui.
Varma hälsningar
Le & Bo
Sen när det bar av på andra flygningen så fick Mårten en liten Lilo bredvid sig på planet. Hon petade, flinade och busade mest hela tiden. Men vi landade efter att vår pilot Mr.Studsboll lekt färdigt med planet, upp ner upp ner upp och ner. Inte det smäckraste landningen i hans CV gissar vi.
Vi landade mitt på dagen här i Bangkok, och redan då började saker och problem buntas upp. Först blev det världens kö för att vi överhuvudtaget skulle på komma in i landet. Men stiliga grabbar som vi är så gled vi innan det var klart in på röda mattan där diplomater och kungar glider in i vanliga fall. Den trötta vakten gav ifrån sig ett leende i det annars så kalla och strama ansiktet. Men efter det gick det fort att hitta väskor och vi fick med oss en taxi som tog oss till hotellet. Vilket visade sig ligga 200 meter från Kho San Road.
Ville Mårten ha en Tailor (skräddare) när han åkte hit så vill han nog bara ha dess huvud på ett fat nu. Vi är båda rätt trötta på de som står 15-20 meter från varandra och typ slänger upp bilder i ansiktet och ropar "tailor made for your great body, my friend", "good price for you my friend, I'll wait for you". Eller de tre som står och hänger utanför vårt hotell och ropar "Tjenare, bra kvalitet, bra skit, kom och titta" varje gång vi kommer eller lämnar hotellet. Man har en lätt ångest varje gång man ska till eller från rummet.
Vi har hunnit gjort en hel del på de tre första dagarna här i Bangkok, vi har unnat oss själva en Thai-massage, legat lite vid poolen, sightseeing i en tuk-tuk som ballade mot slutet. Vi hann se stående och sittande Buddha på den dock. Sen hamnade vi i en rusningstrafik som gjorde att vi har dragit i oss avgaser vi inte har dragit i oss på 20 år i Sverige. Och en lätt dödsångest när chauffören blev irriterad för vi inte ville in i hans kompis skräddarshop, vi sa nej förstås. Han började typ ligga i kurvorna och gasade på bra nog medan han gjorde det satt han och muttrade och lät på Thai, men han blev nog nöjd ändå. Alla körde överallt. Men vi är okej!
Går man på Koh San road så hittar du det mesta i alla fall, det är allt från en knappnål till en prostituerad. Man vandrar runt där och funderar hur det kan vara sådan kaotisk ställning men ändå fungera. Men det börjar flyta in i en nu och man ser saker och ting klarare ju mer tiden rullar och går.
Allt detta rullar på och går i 31-38 gradig värme som vi har haft dessa tre dagar. Imorgon lämnar vi Bangkok för lite mer södra Thailand. Vi ska ta oss till tågstationen där för att ta en långtur (12 timmar med sovvagn) ner till Surat Thani för att sedan leta oss ut på Koh Samui.
Varma hälsningar
Le & Bo
söndag 5 februari 2012
Avfärd med första stopp - Sverige
Efter att ha packat om säcken och verkligen gjort klart för oss att vi har allt onödigt med oss ett ex antal gånger, då var det dags för några sista hej då. Vissa av dem lättare än andra, men nu har vi tagit det första steget. Väskorna slängdes in i bagageluckan sen tog Anders oss mot vårt mer sydliga mål för dagen via motorvägar och genom snörök.
Vi kom ända till Märsta, så ännu har inga större klimatförändringar skett. Men här har vi tillbringat eftermiddagen med Emma och senare anlände även Michaela för lite film sådär på kvällskvisten. Då vi får äran att tillbringa natten här för avfärd under morgondagen så har vi nu bänkat oss framför nattens Super Bowl XLVI.
Vi hoppas att ni kommer att tycka om att följa vår resa via bloggen och de sociala medierna vi har tillgängliga.
/ Bill & Bull
Vi kom ända till Märsta, så ännu har inga större klimatförändringar skett. Men här har vi tillbringat eftermiddagen med Emma och senare anlände även Michaela för lite film sådär på kvällskvisten. Då vi får äran att tillbringa natten här för avfärd under morgondagen så har vi nu bänkat oss framför nattens Super Bowl XLVI.
Vi hoppas att ni kommer att tycka om att följa vår resa via bloggen och de sociala medierna vi har tillgängliga.
/ Bill & Bull
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)