Nya Zeeland - Del no. I , Ett helt nytt äventyr

Christchurch - Ett firande och en nystart (15-16 mars)

En tre timmar lång resa och en omställning på två timmar i tiden ytterliggare så var de framme. Efter att ha entrat Nya Zeeland med sniffande tullhundar och annat så klev de ut, i regn och rusk i en jordbävningsdrabbad stad. Vart hade de hamnat och hur skulle detta gå?

Inget att hänga läpp för, de var nu här och det var inte vilken dag som helst som låg framför dem, klockan var runt halv tre på eftermiddagen när de landade och det fanns gott om tid att fylla dagen med att fira Mathias. Det var nämligen hans 21-årsdag, dagen som gjorde honom laglig till ett och annat i landet de ska vidare till om dryga tre veckor.

Men de hade ett äventyr vid tårna innan de skulle gå på det flyget, men kvällen var för Mathias, så de tog sig efter stor osäkerhet till hostelet Haka Lodge som de förbokat första natten i utkanten av staden innan de drog sig till en resturang för att ta sig en rejäl köttbit och en flaska rött vin. Det blev en helt okej kväll med surr och god mat, allt var klart för morgondagens bravader med Kiwi Experience. Hur det ska gå återstår att se?!


Kaikoura - Dag ett med Kiwi Experience (16-17 mars)

Old Country House stod det på skylten som de kunde skymta i solens enkla strålar, det var här de skulle bli upphämtade av Kiwi Experience runt lunch. Men klockan var ännu tidigt så grabbarna tog sig in till centrum för en morgonkaffe och en promenad i den Botaniska trädgården som Christchurch hade att erbjuda. Annars så var staden väldigt lugn och vissa områden helt döda, i och med en jordbävning som drabbade området ett år tidigare så var det fortfarande hus och hela kvarter som stod en form av ruiner i det dunkla.

När klockan närmade sig runt lunch så tog sig Mårten och Mathias ut till Old Country House, de slog sig ner i det stickiga gräset vid vägkanten med deras väskor och väntade på bussen. De började diskutera om det verkligen kunde vara en fullstor buss i konceptet som rullade runt de båda öarna, Mathias var lite osäker på just den frågan medan Mårten hade sina aningar. Men innan diskussionen var färdig så rullade den in, den gröna bussen (en stor) med texten Kiwi Experience. Då var det dags, grabbarna fick sina dokument av buschauffören innan det begav sig.

På bussen rådde en viss osäkerhet bland alla som satt där, det var inte ett så stort gäng till att börja med. Men bussen stannade för att vänta på en grupp som skulle följa med norrut från Queenstown innan de lämnade Christchurch. Det började surras mellan stolarna och vips så var det fyra fem nationer som boundade.

Två och halv timme senare och ett sälkoloni så var de i den lilla orten Kaikoura där de skulle stanna på ett Hostel vid namn Top Spot. Grabbarna hade vart lite rädd att hostel hade betydelsen att de tryckte in så många de kunde i en gammal skolsal, men det här visade sig vara helt okej. Det blev någon öl och en bit mat med den nya gruppen nere på några av byns lokala ställen. Det var även någon form av ett liveuppträdande. Men det varade inte länge för grabbarna som gick hem och dödade de sista timmarna innan sömnen med annat, de skulle trots allt upp rätt tidigt imorgon för att fånga bussen.


Kaiteriteri - En hjälpande knuff över kanten (17-18 mars)

Grabbarna hade inte hunnit så långt som att skaffa proviant i Nya Zeeland så det blev raka vägen från utcheckning till bussen som förhoppningsvis skulle stanna för lite kaffe och frukost eller liknande. De visste inte alls hur detta fungerade, men de visste i alla fall att de skulle ta sig runt Nya Zeeland med hjälp av detta medel så det var bara att rätta sig efter det.

Men ja, den stannade för en kort stund så de hade chansen att köpa på sig något. Även om det var på gränsen till att få springa efter bussen för det tog lite tid för Mathias mat att bli klar. Chauffören var någon form av komiker eller i alla fall så gillade han ironi, sarkasm och lite andra elaka kommentarer om folk och annat som kan vara roligt att höra ibland. Men det skulle visa sig att han inte var ensam om att vara sådan när vi kom till Picton, den norra delen på den södra ön. Därifrån gick färjan över till nordön och med färjan som anlände kom den nya chauffören, Scott eller som han sa att vi fick kalla honom; Scotty, Nancyboy eller Wanker.

Allt var klart för avgång från Picton och redo för att resa vidare mot Kaiteriteri, men efter en närmare presentation av Nancyboy i mikrofonen som han verkade tycka om väldigt mycket, så kom ett erbjudande upp som hällde isbitar över Mårten, Okay!

"Det är underbart väder och känner ni er lite lätt självmordsvilliga så har vi på schemat idag fallskärmshopp, tandem", detta ljöd i högtalarna i form av Nancyboys röst. Mårten mötte Mathias blick och Adam Sheperd som de lät känna på den korta tid de suttit på bussen började pusha och trycka för att grabbarna också skulle göra det med honom och hans flickvän Jenna.

Det slutade med att allas signaturer hamnade under ett tandemhopp från 16,500ft (~5km) höjd. I och med Mårtens höjdrädsla så sades inte många ord från honom den resterande tiden på resan och det hann väl inte riktigt smälta förrän högtalarna ljöd igen att det var ändrade planer, de ville ha alla hoppare på flygplatsen tidigare än tänkt och alla hoppare skulle hämtas upp runt 10 minuter efter det meddelandet.

Väl på flygplatsen efter invägning och annat så blev detl ugnare i gruppen, nervositet gick över till en taggad känsla för Mårten, men gruppen i övrigt verkade också mer okej med tanken av att slänga sig ut för ett plan.

Vi säger såhär, jag vet inte mer. Jag var inte i planet men när grabbarna landade tryggt på marken igen, för ja ner kommer man ju alltid. Men då var reaktionerna uppåt i humöret, nästintill kaxiga vibbar fick jag av dem. Överlevnaden av detta äventyr firades med öl med de resterande i gruppen på kvällssidan, trots att det var St. Patricks så blev det en lugn kväll.

Lake Mahinapua - P..p..partey! (19-20 mars)

Efter ett kort stopp för en natt i Greymouth som är ett litet ställe utanför Westport på västra sidan av Sydön så var det dags att röra sig ut i ingenstans enligt busschauffören Nancyboy.

Det var dags skulle det visa sig, folket skulle lära känna varandra som på nytt i gruppen. Kiwi Experience bjöd till med både stekar och maskerad. Kvällens tema var bokstaven P, man skulle alltså klä ut sig till något på bokstaven p och låta fantasin flöda, det låg saftiga priser i potten också.

Våra svenska vänner Mårten och Mathias hittade sina "kostymer" rätt så kvickt, Mathias skrapade ihop en gammal sopsäck och spelade Poor man som en roll av hemlös. Mårten hade mindre fantasi men satsade lite mer på kvaliteten i sin utklädnad istället, han drog till med ett "ARRGH" och steppade därför in i lokalen för kvällen som pirat.

Lake Mahinapua annars, riktigt läckert ställe, hade servat Kiwi Experience med att ta emot en busslast var dag i 20 år med samma koncept. Det satt bilder fulla väggarna på varje grupp som hade vart där, ett annorlunda men som sagt läckert ställe.

När festen artade sig hade det delats på både en och två vin flaskor mellan främlingar som efter denna kväll stod varandra närmare. Det blev en allt större grupp bekanta som våra grabbar klev in i, en riktigt trevlig kväll slutade det som i alla fall.


Franz Josef - En overklig bild för ögat (20-22 mars)

Morgonen efter Poo Bar som det kallades för i Lake Mahinapua så var det en och annan mindre pigg själ som klev på bussen för att vinka farväl för detta ställe för att blicka framåt i resan.
Franz han själv Josef stod ju på schemat, känt för sin glaciär som vandrar rakt ner i en regnskog. Mårten och Mathias slog till med lite aktiviteter på denna destination, dagen de anlände till Franz Josef så drog de ut på en guidad kajaktur i en liten grupp.

De hade alla en löjlig tur med vädret, att döma på gruppledare under aktiviteterna. Det var inte ett moln på himlen så långt ögat nådde och inte många pustar av vind slog mot dem när de var på sjön. En riktigt skön personlighet och skicklig fotograf till guide hade de också.

Mårten fick prova lite växter direkt plockat från naturen i regnskogen som befann sig runt gruppen. Ett blad från en växt som bildade en kryddstark hetta ju mer han tuggade på det, sen en sorts sjögräs som man skulle kunna använda som en friskare sallad. Sjögräset lugnade i faktum med ned det kryddiga bladet i munnen till neutral smak på en kortare tid.

Dagen därefter så gjorde grabbarna en vandring som är rankad topp tio i världen på dagsvandringar. De gick upp på självaste glaciären som präglade byns landskap. I shorts, T-shirt, ett par rejäla skor och ett gott humör började de en vandring som de hade svårt att sätta fingret på. Det var lite smått overkligt när de tänkte på det, de går på en glaciär som ligger i en regnskog, det finns två i världen. Det tar ett tag att smälta, likväl som isen därkring.
Efter en lång dag på glaciären kom de hem med trötta kroppar, många bilder och ett tillfredsställt sinne, synen.


Wanaka - Optimus Grymes (22-23 mars)


Wanaka är ett otroligt ställe att blicka på, det kan nästan bli lite tjatigt att lyssna på det men det är svårt att förklara. Grabbarna kan inte sluta förbryllas av vad som är på Nya Zeeland, det är otroliga landskap efter det andra, det tar aldrig slut.

Men Wanaka var bara en natts stopp för grabbarna och många andra på bussen då det var en mellanlandning innan Queenstown. Men inte blev det mindre roligt för det, Mårten och Mathias hade kommit riktigt nära några i gruppen vid namn Adam, Jenna, Adam, Archie (Simon), Carly som bara är några av dem.

Stället de stannade på hette Base, Base är en kedja över hela Nya Zeeland som driver större hostel på olika orter. De har en egen bar dessutom på vardera ställe, men på detta Base Wanaka så arrangerades ett uppträdande just denna kväll. Riktigt bra priser i baren för oss som stannade på Base också.

Så det slogs till med lite Killer-pool tidigt på kvällen och senare blev det bra musik och en riktigt rolig kväll i det stora hela. Det slutade med att en grupp som kvarvarade på baren skulle visa sina skills på en påle som fanns där i baren. Det bådade riktigt gott för vad som komma skall.. Queenstown.