Jag är tillbaka och redo för att berätta för er om grabbarnas sista tid i Thailand, final destination så att säga. Allting börjar med deras sista dag och utcheckning från Ingphu viewpoint på Phi Phi Don.
Självklart som alla andra dagar när grabbarna ska förflytta sig och bära på deras ryggsäckar så är det skrämmande varmt i luften. Men de hade satt sikte på Karon, Phuket idag. När de tagit sig ner för berget efter en rejälare frukost så gick de in i Scott och Ryan igen. Vilket var passande i sitt sätt då de delade några ord mellan varandra om var de skulle och så vidare. Men när tiden var inne och de sista ärendena uträttade på ön så rörde sig grabbarna mot hamnen för att döda lite tid med en flaska vatten var vid strandkanten i väntan på färjans avgång mot Phuket.
När klockan närmade sig två så klev de på vad som såg ut att vara lite av en lyxkryssare där fransmän satt och rökte på i fören och någon holländska som tog bilder i alla positioner du kan finna i fören på en båt och det var nog inte bara en pose och bild i varje position heller, otroligt irriterande för resten av resenärerna på båten. Fransmännen satt bara och skrattade och såg borta ut så det störde inte dem i alla fall tror jag.
Under allt detta skedde så somnade Mathias i solen med sin boa och såg ut som en handikappad patient som var förlamad från axlarna och nedåt. I alla fall av att döma på sättet han sov på i stolen, tyckte Mårten.
Men efter denna otroligt svettiga resa så anlände grabbarna till slut i Phuket Towns hamn. Väl där så återstod bara två problem kvar på denna dag, att först ta sig till Karon och sen att hitta Ya Guesthouse som var stället de skulle bo på under de närmaste dagarna.
Först så var det nära att de inte ens skulle få någon taxibuss eller skjuts av något slag, men efter det att många hade passerat med ett skakande huvud till frågan "Karon?" från grabbarna så kom det fram en vilsen kille med en sliten skjorta till dem. Men det skulle visa sig att killen var lika borta som han såg ut att vara, han kunde inte läsa en karta och han förstod inte engelska. Så efter att Mårten strypit chauffören i hans tankar så blev han halvt irriterad och pekade på kartan och frågade; "Hittar du hit eller?"
En nick fick han till svar efter Mårten hade pekat på stranden av alla ställen. Så chauffören släppte av grabbarna och de fck ta den ena foten framför den andra för att hitta till hotellet.
Väl framme så klev de in i ett av de finare rummen de haft på resan. Men Karon i sig var nog lite för lugnt ändå, det var inte mycket till uteliv eller så. Men de tog sig till en närliggande sportpub och kikade lite fotboll under kvällen och tog sig en god bit mat på en nordisk resturant. De tyckte att de var värda det efter att ha behövat dragits med den där taxichauffören och hotelletandet.
Karon var som sagt lugnt, men på stranden så var det en stark kontrast mot för ö-livet som de levt under de senaste två veckorna. De hade verkligen klivit in i Phuket nu, det var solstolar från början till slutet av stranden i tre rader. Det var så packat i vattnet att de fick sick sacka ut för att kunna simma lite grann. De blev inte långvarigt i Karon för grabbarna, då de gjort sina tre nätter på Ya Guesthouse så tog de sig upp till nästa gröt till turistparadis, det var dags för att ta sig an de sista dagarna i Thailand. Och det skulle de göra i självaste Patong, svenskarnas turistparadis numero uno.
Men mer om det i nästa inlägg..
Tack för denna gång
/ LEBO - WT2012
onsdag 29 februari 2012
måndag 27 februari 2012
Phi Phi Don - Vad ska man säga? (19-24 feb)
Jag vet inte ens vart vi ska börja, ön som grabbarna har landat på nu är mindre än Edsbyn och Alfta. Den är nog i klass med Långhed eller Knåda därkring. Men ack så svårt det var ändå när de var nya på ö att finna deras väg över till andra sidan i värmen. Den här ön förstår ni använder inga motorfordon på land, det är bara massa cyklar, godskärror och turister. Och då menar jag turister, Mathias hade bilden att Phi Phi skulle vara mer av ett familjeparadis men det skulle visa sig vara ut vinkel totalt inom kort. Efter många vändor fram och tillbaka, nästan på väg upp till evakueringspunkten om vi ska vara ärliga så tog grabbarna bara några raska kliv rakt igenom ett litet villaområda kan man säga. De blev så uttittade när de gick där med varsin väska och svettades och muttrade. Men efter en tid så hittade de fram till Phi Phi Good View som de skulle stanna på. Det var inget man kan säga som började bra för grabbarna på Phi Phi Don, för det första hittade de inte trots den lilla ytan, när de väl kom fram fick de vänta en evighet på rummet, sen kom det fram att man inte gärna skulle bada rakt utanför hotellet för det fanns tydligen vassa kalkstenar i sanden som kunde skära upp fötterna.
Allt detta var innan de var ingrodda på ön, men efter en natt i fight med myggor på balkongen, kackerlackor i bur och en lätt uppvärmning med en utekväll så var det inne på ön. De började med att byta hotell till K House, kanske ett av deras största misstag på resan hittills, de fick visserligen en exotisk touch på rummet när de hade ett jetplan till AC och ett vattenfall i badrummet med en toalett som ständigt stod och rann. Men trots detta spenderades ett par nätter på detta ställe. Efter argument som flugit i luften och dimma som setts på detta enkla bo så tog sig grabbarna vidare upp i djungeln i boendefrågan. De hade hittat en härlig liten Mowglihydda uppe i bergen och djungeln, nu snackar vi en äkta bungalow. Det var till att börja med en labyrint för att ta sig dit, då man var tvungen att ringla sig genom hotell efter hotell på en enkel stig för att komma fram, sen var det närmare 120 trappsteg upp till själva hyddan.
Hyddan osade ju trubbel för grabbarna redan från start, personalen sköt upp deras packning med någon form av linbana på sidan av bunglowbacken. Men de ryckte på axlarna och tänkte, det är bara för två nätter så varför inte stå ut, de hade haft sämre.
Nu när självaste boendedelen är berättad och avbockad, nej jag ska inte vara så stel och tråkig i mina berättelser. Om jag skulle vara det kunde jag lika gärna ha punktat upp grabbarnas resa på några få ord per dag. Phi Phi Don tog nog hårt på Mårten och Mathias fysik även om de inte trodde det. Det var mycket festande, det var varmt, men man fick ha en skön tid allt som allt tror jag. Det var i alla fall vad våra svenska vänner tyckte, för Mårten och Mathias började med att värma upp dag ett som sagt, en uppvärmning som dödade dag två på ön för dem. Men efter mycket åmande och oande så tog de sig ut på mat och blev människor igen. På dag tre så sprang de in i kanadickerna igen och det blev en och annan drink där också. Grabbarna tog Scott och Ryan till en svensk bar de hittat och termen "ring the bell!!" kom in på resan helt plötsligt.
Och det fortsätter bara där, sista dagarna plockade allihopa in en liten Partykryssare som tog dem runt till små ställen som Monkey Beach och Maya Bay (platsen där filmen Beach spelades in), inte som väntat för många av dem på kryssningen men jag vet av fakta att Mårten i alla fall inte haft allt för höga förvätningar på den stranden, men grabbarna tyckte i alla fall det var lite häftigt att se det. Jag menar är det inte därför dem också bokat in Nya Zeeland? Annars bjöd kryssningen på trevligt sällskap, härliga bad med snorkel (mitt ute i havet både i strålande sol och i det svartaste djupet på kvällen) och en avlutande BBQ.
När kryssningen var klar så var det våra grabbars sista kväll på Phi Phi Don, de har fått sin del av solen och festandet på denna otroligt lilla fina plats. Men nu har de planerat att dra vidare mot det svenska paradiset, turisternas turistmål; Phuket!
Låt oss hoppas grabbarna får en bra tid i Phuket, det återstår att se.
Fortsättning följer!
Allt detta var innan de var ingrodda på ön, men efter en natt i fight med myggor på balkongen, kackerlackor i bur och en lätt uppvärmning med en utekväll så var det inne på ön. De började med att byta hotell till K House, kanske ett av deras största misstag på resan hittills, de fick visserligen en exotisk touch på rummet när de hade ett jetplan till AC och ett vattenfall i badrummet med en toalett som ständigt stod och rann. Men trots detta spenderades ett par nätter på detta ställe. Efter argument som flugit i luften och dimma som setts på detta enkla bo så tog sig grabbarna vidare upp i djungeln i boendefrågan. De hade hittat en härlig liten Mowglihydda uppe i bergen och djungeln, nu snackar vi en äkta bungalow. Det var till att börja med en labyrint för att ta sig dit, då man var tvungen att ringla sig genom hotell efter hotell på en enkel stig för att komma fram, sen var det närmare 120 trappsteg upp till själva hyddan.
Hyddan osade ju trubbel för grabbarna redan från start, personalen sköt upp deras packning med någon form av linbana på sidan av bunglowbacken. Men de ryckte på axlarna och tänkte, det är bara för två nätter så varför inte stå ut, de hade haft sämre.
Nu när självaste boendedelen är berättad och avbockad, nej jag ska inte vara så stel och tråkig i mina berättelser. Om jag skulle vara det kunde jag lika gärna ha punktat upp grabbarnas resa på några få ord per dag. Phi Phi Don tog nog hårt på Mårten och Mathias fysik även om de inte trodde det. Det var mycket festande, det var varmt, men man fick ha en skön tid allt som allt tror jag. Det var i alla fall vad våra svenska vänner tyckte, för Mårten och Mathias började med att värma upp dag ett som sagt, en uppvärmning som dödade dag två på ön för dem. Men efter mycket åmande och oande så tog de sig ut på mat och blev människor igen. På dag tre så sprang de in i kanadickerna igen och det blev en och annan drink där också. Grabbarna tog Scott och Ryan till en svensk bar de hittat och termen "ring the bell!!" kom in på resan helt plötsligt.
Och det fortsätter bara där, sista dagarna plockade allihopa in en liten Partykryssare som tog dem runt till små ställen som Monkey Beach och Maya Bay (platsen där filmen Beach spelades in), inte som väntat för många av dem på kryssningen men jag vet av fakta att Mårten i alla fall inte haft allt för höga förvätningar på den stranden, men grabbarna tyckte i alla fall det var lite häftigt att se det. Jag menar är det inte därför dem också bokat in Nya Zeeland? Annars bjöd kryssningen på trevligt sällskap, härliga bad med snorkel (mitt ute i havet både i strålande sol och i det svartaste djupet på kvällen) och en avlutande BBQ.
När kryssningen var klar så var det våra grabbars sista kväll på Phi Phi Don, de har fått sin del av solen och festandet på denna otroligt lilla fina plats. Men nu har de planerat att dra vidare mot det svenska paradiset, turisternas turistmål; Phuket!
Låt oss hoppas grabbarna får en bra tid i Phuket, det återstår att se.
Fortsättning följer!
måndag 20 februari 2012
Krabi - En kort historia (17-19 feb)
Som titeln lyder så blev Krabi i Thailand lite av en besvikelse för grabbarna till en början. Det tog till att börja med en ohyggligt lång tid att ta sig dit och det var varmt. Men det var också dagen efter självaste Waterfallpartyt på Koh Phangan, så jag gissar på att det hade lite med det att göra också.
Ryan och Scott som våra grabbar träffade på just Koh Phangan hade ju redan bokat ett rum i Krabi men det hade inte Mårten och Mathias. Så de tog sig en chansning och frågade på stället där kanadensarna bodde, men där var det fullt. Men de fick rum på ett B&B som låg bredvid, ett Bed AND Breakfast. Men de fick ingen frukost, ironiskt sett. Hur som helst så bokade grabbarna upp endast 2 nätter för stället kändes sådär. De landade rätt sent på rummet också, klockan sprang iväg och blev efter sju innan allt var färdigt. Då gick de för att hitta något att äta och kika vad de hade runt om sig, men det fanns inte så mycket just där de bodde, men de hade en liten servering som höll i kanadensarnas boende som de åt på, det var bara det att det tog en evighet att få den. Och det är nog sådär kul att behöva dras med en timmes väntetid på mat när man knappt ha ätit något på hela dagen, kvavt i luften och mygg överallt. I alla fall med att döma på grabbarna.
Strax därpå började det åska och ha sig, så grabbarna hann inte mer än in på rummet efter maten så började det ösa ner. Så det blev en film och bara ta det lugnt inför nästa dag. Dagen därpå gick de åt det andra hållet, det vill säga åt strandhållet. Vilket gjorde att det öppnade upp sig lite mer möjligheter för dem, det kom en och annan butik och restaurang fram bakom hörnet. Men inte just någon imponerande strand, snarare rätt så vidriga. Men efter att ha frågat sig runt så fick grabbarna veta att de skulle köpa sig en tur ut till ao Railey, så de tänkte varför inte. På vägen till båtarna möter de Ryan och Scott från Kanada så de slog följe dem också.
Ute på ao Railey så var det något enstaka hotell, en liten strand men rätt så imponerande berg som ramade in det hela som en enda stor tavla. Det var till och med svårt att ta kort på det hela för det var så tätt inpå och stort. Men det var också många som åkte dit ut för bergsklättring och annat. Men det blev en dag på stranden där och en bit mat på ett ställe med usel service och alldeles för höga priser.
När de kom tillbaka till ao Nang (där grabbarna bodde) så gick de förbi någon liten servering med små bambuhyddor hela stället hade värsta mañana-stilen över sig. De tänkte att det såg trevligt ut och gick vidare, men de hann inte så långt förrän det började regna igen och de sökte sig tillbaka till det sköna stället och blev sittandes där i någon timme framöver. Det blev en helkväll där med en thailändare som kunde norska och en jag tror var tysk som stod i baren, det bullades upp allt från en Shi-Sha till en allt du kan äta BBQ.
Sen var det bara för grabbarna att röra sig hemåt igen och invänta ännu en dag med resande, deras resa fortsätter dagen efter mot Phi Phi Don Island. Det visade ju sig att kanadensarna skulle till Phi Phi också så det kommer att komma mera. Men de hade någon mer dag i Krabi.
Ett kort avsnitt om deras äventyr i Krabi om man nu kan kalla det äventyr, mer en mellanlandning i mina ögon. Men det är nog behövligt för vad som komma skall.
/ LEBO-WT2012
Ryan och Scott som våra grabbar träffade på just Koh Phangan hade ju redan bokat ett rum i Krabi men det hade inte Mårten och Mathias. Så de tog sig en chansning och frågade på stället där kanadensarna bodde, men där var det fullt. Men de fick rum på ett B&B som låg bredvid, ett Bed AND Breakfast. Men de fick ingen frukost, ironiskt sett. Hur som helst så bokade grabbarna upp endast 2 nätter för stället kändes sådär. De landade rätt sent på rummet också, klockan sprang iväg och blev efter sju innan allt var färdigt. Då gick de för att hitta något att äta och kika vad de hade runt om sig, men det fanns inte så mycket just där de bodde, men de hade en liten servering som höll i kanadensarnas boende som de åt på, det var bara det att det tog en evighet att få den. Och det är nog sådär kul att behöva dras med en timmes väntetid på mat när man knappt ha ätit något på hela dagen, kvavt i luften och mygg överallt. I alla fall med att döma på grabbarna.
Strax därpå började det åska och ha sig, så grabbarna hann inte mer än in på rummet efter maten så började det ösa ner. Så det blev en film och bara ta det lugnt inför nästa dag. Dagen därpå gick de åt det andra hållet, det vill säga åt strandhållet. Vilket gjorde att det öppnade upp sig lite mer möjligheter för dem, det kom en och annan butik och restaurang fram bakom hörnet. Men inte just någon imponerande strand, snarare rätt så vidriga. Men efter att ha frågat sig runt så fick grabbarna veta att de skulle köpa sig en tur ut till ao Railey, så de tänkte varför inte. På vägen till båtarna möter de Ryan och Scott från Kanada så de slog följe dem också.
Ute på ao Railey så var det något enstaka hotell, en liten strand men rätt så imponerande berg som ramade in det hela som en enda stor tavla. Det var till och med svårt att ta kort på det hela för det var så tätt inpå och stort. Men det var också många som åkte dit ut för bergsklättring och annat. Men det blev en dag på stranden där och en bit mat på ett ställe med usel service och alldeles för höga priser.
När de kom tillbaka till ao Nang (där grabbarna bodde) så gick de förbi någon liten servering med små bambuhyddor hela stället hade värsta mañana-stilen över sig. De tänkte att det såg trevligt ut och gick vidare, men de hann inte så långt förrän det började regna igen och de sökte sig tillbaka till det sköna stället och blev sittandes där i någon timme framöver. Det blev en helkväll där med en thailändare som kunde norska och en jag tror var tysk som stod i baren, det bullades upp allt från en Shi-Sha till en allt du kan äta BBQ.
Sen var det bara för grabbarna att röra sig hemåt igen och invänta ännu en dag med resande, deras resa fortsätter dagen efter mot Phi Phi Don Island. Det visade ju sig att kanadensarna skulle till Phi Phi också så det kommer att komma mera. Men de hade någon mer dag i Krabi.
Ett kort avsnitt om deras äventyr i Krabi om man nu kan kalla det äventyr, mer en mellanlandning i mina ögon. Men det är nog behövligt för vad som komma skall.
/ LEBO-WT2012
lördag 18 februari 2012
Koh Phangan - Cosy Bungalows (13 - 17 feb)
Den dåliga uppdateringen från skribenten som följer grabbarnas resa över världen ska nu försöka lappas ihop i en rad inlägg som ska återberätta lite saker som hänt fram till nutid. Men vi börjar där vi slutade då Bill och Bull själva låg på stranden och avnjöt en varsin kall i väntan på den kvällens bravader.
Kort därefter så blev de lite småtrötta på solen och stranden och bestämde sig för att ta ett varv i området de befann sig i och leta en 7-eleven och kanske en och annan ATM. Men på vägen upp från C.B så springer de på en affär som har lite läckra neonfärgade shorts och annat som de har letat efter så de svänger in. Då springer de också bara av en slump på några ansikten de känner igen, dem grabbarna har cirkulerat på C.B, tänkte dem. Det var första gången de träffade Ryan och Scott från Kanada, grabbarna bestämde med kanadickerna att slå sig ner över en öl eller två senare innan Half Moon partyt. Efter att de har inhandlat saker för kvällen så är de snart tillbaka i deras grotta till Bungalow.
Det visade sig att grabbarna från Kanada bodde i rummet bredvid våra kära svenskar vi följer, så de alla slog sig ner utanför bungalow nummer 30 och började surra. Kort därefter utbrister Ryan och Scott att de har mött några grannar till Mårten och Mathias. Strax därefter så glider två norrbaggar in, Martin och Gard. Sen sinar ölen för dem alla, eftersom ingen av dem hade något kylskåp så det blev inte många öl inhandlat. Men baren låg bara 30 meter bort och öppnade sig för deras ögon med Adele i högtalarna under Happy Hour. Kort därefter de har samlats runt ett bord vid baren med en varsin hink med grogg så ramlar alla möjliga nationer in på deras lilla förfest. Jag tror under kvällens gång så hade de samlats till ett halvt FN-kvarter med hela 7 olika nationer runt bordet; Sverige, Norge, Tyskland, Holland, Belgien, Kanada och USA.
C.B fixade en taxi åt alla så de kunde ta sig till bergen för att kliva in på något som våra svenska vänner i alla fall aldrig vart med på. Den som gillar house borde åka på detta, Full Moon och Half Moon. Det är UV-färg åt vilket håll du än vänder dig, folk hoppar och dansar som du aldrig har sett det förut. Det är ett bra tryck och du har svårigheter att hitta ut även säger Mathias. Men våra grabbar landade hemma rummet runt klockan 7 på morgonen tror jag Mårten visst ramlade in och klargjorde sin närvaro. Ett morgondopp med ett gäng som ramlade in där på morgonen och en dusch senare medan Mathias redan låg och sov så var han som ny.
Dagen därpå när jag klev in så var väl våra grabbar något utav de piggare på C.B, de surrades och planerades en lugn dag för det var snart dags igen. Waterfall festival är något som går alltid två dagar före och två dagar efter ett Full eller Half Moon party. Så våra egna Bill och Bull tillbringade denna dag på stranden medan de andra nationerna begav sig ut på äventyr med en varsin moped. Vilket Mårten och Mathias lät som en härlig sak att göra och bestämde sig för att göra det följande dag.
När den kom så stod de där med varsin moped, Ryan och Scott på en och sen deras tyska vänner Luca och Lennart på varsin. Denna dag tillbringades på Kangaroo bar och Haad Rin Beach som låg cirka 15 minuter bort på moped. Men vägen dit uppfyllde grabbarnas behov att gå på tivoli (om det nu fanns något) för en tid framöver i alla fall. För det är nog den största och friaste berg och dalbana du kan hitta, sen vänstertrafik på det.
Haad Rin Beach är klart en av de vackraste och skönaste stränderna på grabbarnas resa hittills. Men kvällen efter den helt klart superba dagen så var det dags för Waterfall festival och "The rank Angels" (deras lilla moped grupp) var helt klart taggade. Efter en samling utanför samma Bungalow, det vill säga våra grabbars så var de nu en större grupp. Nu var norrmännen och tyskarna också med, så det blev surr och annat innan baren ännu en gång öppnade upp för en trevlig fest innan en ännu helt okej kväll uppe i bergen på Waterfall festival.
Efter en lyckad tid på Phangan Cosy Bungalows som varade under 4 nätter så är det dags grabbarna att dra sig vidare till nya ställen och nya upplevelser. Mårten och Mathias hade sedan tidigare satt sitt sikte på Krabi och det visade sig att även Ryan och Scott satt sitt sikte på det så i följande inlägg så kommer jag berätta om grabbarnas tid i Krabi.
/ LEBO-WT2012
Kort därefter så blev de lite småtrötta på solen och stranden och bestämde sig för att ta ett varv i området de befann sig i och leta en 7-eleven och kanske en och annan ATM. Men på vägen upp från C.B så springer de på en affär som har lite läckra neonfärgade shorts och annat som de har letat efter så de svänger in. Då springer de också bara av en slump på några ansikten de känner igen, dem grabbarna har cirkulerat på C.B, tänkte dem. Det var första gången de träffade Ryan och Scott från Kanada, grabbarna bestämde med kanadickerna att slå sig ner över en öl eller två senare innan Half Moon partyt. Efter att de har inhandlat saker för kvällen så är de snart tillbaka i deras grotta till Bungalow.
Det visade sig att grabbarna från Kanada bodde i rummet bredvid våra kära svenskar vi följer, så de alla slog sig ner utanför bungalow nummer 30 och började surra. Kort därefter utbrister Ryan och Scott att de har mött några grannar till Mårten och Mathias. Strax därefter så glider två norrbaggar in, Martin och Gard. Sen sinar ölen för dem alla, eftersom ingen av dem hade något kylskåp så det blev inte många öl inhandlat. Men baren låg bara 30 meter bort och öppnade sig för deras ögon med Adele i högtalarna under Happy Hour. Kort därefter de har samlats runt ett bord vid baren med en varsin hink med grogg så ramlar alla möjliga nationer in på deras lilla förfest. Jag tror under kvällens gång så hade de samlats till ett halvt FN-kvarter med hela 7 olika nationer runt bordet; Sverige, Norge, Tyskland, Holland, Belgien, Kanada och USA.
C.B fixade en taxi åt alla så de kunde ta sig till bergen för att kliva in på något som våra svenska vänner i alla fall aldrig vart med på. Den som gillar house borde åka på detta, Full Moon och Half Moon. Det är UV-färg åt vilket håll du än vänder dig, folk hoppar och dansar som du aldrig har sett det förut. Det är ett bra tryck och du har svårigheter att hitta ut även säger Mathias. Men våra grabbar landade hemma rummet runt klockan 7 på morgonen tror jag Mårten visst ramlade in och klargjorde sin närvaro. Ett morgondopp med ett gäng som ramlade in där på morgonen och en dusch senare medan Mathias redan låg och sov så var han som ny.
Dagen därpå när jag klev in så var väl våra grabbar något utav de piggare på C.B, de surrades och planerades en lugn dag för det var snart dags igen. Waterfall festival är något som går alltid två dagar före och två dagar efter ett Full eller Half Moon party. Så våra egna Bill och Bull tillbringade denna dag på stranden medan de andra nationerna begav sig ut på äventyr med en varsin moped. Vilket Mårten och Mathias lät som en härlig sak att göra och bestämde sig för att göra det följande dag.
När den kom så stod de där med varsin moped, Ryan och Scott på en och sen deras tyska vänner Luca och Lennart på varsin. Denna dag tillbringades på Kangaroo bar och Haad Rin Beach som låg cirka 15 minuter bort på moped. Men vägen dit uppfyllde grabbarnas behov att gå på tivoli (om det nu fanns något) för en tid framöver i alla fall. För det är nog den största och friaste berg och dalbana du kan hitta, sen vänstertrafik på det.
Haad Rin Beach är klart en av de vackraste och skönaste stränderna på grabbarnas resa hittills. Men kvällen efter den helt klart superba dagen så var det dags för Waterfall festival och "The rank Angels" (deras lilla moped grupp) var helt klart taggade. Efter en samling utanför samma Bungalow, det vill säga våra grabbars så var de nu en större grupp. Nu var norrmännen och tyskarna också med, så det blev surr och annat innan baren ännu en gång öppnade upp för en trevlig fest innan en ännu helt okej kväll uppe i bergen på Waterfall festival.
Efter en lyckad tid på Phangan Cosy Bungalows som varade under 4 nätter så är det dags grabbarna att dra sig vidare till nya ställen och nya upplevelser. Mårten och Mathias hade sedan tidigare satt sitt sikte på Krabi och det visade sig att även Ryan och Scott satt sitt sikte på det så i följande inlägg så kommer jag berätta om grabbarnas tid i Krabi.
/ LEBO-WT2012
tisdag 14 februari 2012
Nattåg - Koh Samui - Koh Phangan
Sådär, efter lite äventyr och försäljare i Bangkok så var de på fria fötter igen. Grabbarna checkade ut från deras boende "Rambuttri Village Inn & Plaza" runt klockan tolv och de var så välkommen åter. Men nu tog de sina väskor och släpade ut dem i en värme som piskade dem i ansiktet. De hade sedan tidigare planerat att döda någon timme på serveringen Green House med lite brunch och WiFi för att checka det sista innan dem begav sig vidare med tåget. Men tåget gick inte för grabbarna förrän klockan 19:30 på kvällen, så de fick se till att döda lite tid.
Men efter ett mål mat och en dryck och kaffe på Burger King i slutet på Koh San Road så tog dem steget mot dörren och ut på gatan för att jaga sig till en villig TukTuk-förare. De hade blivit varnade för rusningstrafiken i Bangkok så de var tidigt ute med att kliva in på tågcentralen Hua Lam Phong Railway Station strax efter 15 på eftermiddagen. Men med serveringar och affärer där kring kändes det som att de lika gärna kunde döda den kvarvarande tiden på stationen istället för att stressa in på stationen när det är dags. Mathias beställde in en "ung kokosnöt" medan Mårten drog in en gammal smoothie på mixade frukter. Men med att döma på Mathias grimaser och muttrande ord så smakade den gammal svettbagge mot för den säkra smoothien Mårten drog in.
När klockan slog 18 och grabbarna var helt inne i varsin sak vid bordet kommer en Thailändare in och riktigt hetsar i salen och drar åt sig uppmärksamheten. Strax därefter pumpas det ut ett gäng ståtliga toner ur högtalarna och allt bara stannar upp i salen, folket börjar stirra på ett podium mitt i väntesalen. Så Mårten och Mathias tänkte att det var väl bäst dem gjorde det också. När de sedan tänkte på det så gissade dem till sig att det var någon sorts hyllning till kungen och hans familj eller liknande.
Väl på väg till tåget så letade de upp sina platser med hjälp av en konduktör, för vagnen såg inte ut som 2:a klass med sovplats som de hade beställt. Men det visade sig bara vara lite annorlunda lösningar på sängarna som sedan en stackare fick gå runt för att låsa upp och bädda åt folk. Tåget tog dem till Surat Thani med ett byte till buss på morgonen därefter. Från Surat Thani tog de en båt som sedan tog dem till Koh Samui som är den största av öarna på östsidan. Men även den som attraherar till sig mest familjer.
Efter en skön båttur och en mindre bekväm flakresa som gjorde dem mer vilse än lokaliserad i Chaweng som då var deras slutdestination för dagen, så var det bara den lilla detaljen att hitta hotellet de skulle bo på.
Det tog sin tid för dem, och inte hjälpte värmen och hungern till heller, inte lokalbefolkningen heller för den delen.Men tillslut hittade de sitt hotell och fick ett mer än okej hotellrum.
De letade sig ut på stan efter landningen på hotellet för att äta, sen gå runt och se vart de befann sig innan de skulle leta upp en fin sport-pub för att se Manchester United spotta lite på Liverpool. (Detta var en personlig hälsning från Mårten till alla Liverpool-fans därute)
Sen bestod dagarna av god mat, trevligt sällskap över någon drink på kvällen efter stranden. Mårten är rätt populär bland lokalbefolkningen med sin fina tatuering på armen (Thailändarnas ord), men den har också blivit lite av försäljarnas knep att försöka locka in dem också. Grabbarna hade bara två nätter på Koh Samui en gång för att de ska vidare till Koh Phangan för Half moon party. Så dagen därefter stranden så drog de vidare till Koh Phangan med en kort båttur över till nästa ö. Och allt gick väldigt smidigt till när de skulle till Phangan Cosy Bungalows med skjuts ända fram och så. Nu ligger de på stranden med varsin kall och njuter av det lugna innan allt drar igång för kvällen. För ikväll är det The night of nights för dem.
Nu måste jag sluta att skriva om grabbarnas äventyr innan det blir för långt, men en uppdatering med bilder och annat flyger väl upp så småningom. Annars kan ni hålla koll på Fotoalbumet också så flyger det säkerligen upp lite bilder där till och från.
/ LEBO - WT2012
Men efter ett mål mat och en dryck och kaffe på Burger King i slutet på Koh San Road så tog dem steget mot dörren och ut på gatan för att jaga sig till en villig TukTuk-förare. De hade blivit varnade för rusningstrafiken i Bangkok så de var tidigt ute med att kliva in på tågcentralen Hua Lam Phong Railway Station strax efter 15 på eftermiddagen. Men med serveringar och affärer där kring kändes det som att de lika gärna kunde döda den kvarvarande tiden på stationen istället för att stressa in på stationen när det är dags. Mathias beställde in en "ung kokosnöt" medan Mårten drog in en gammal smoothie på mixade frukter. Men med att döma på Mathias grimaser och muttrande ord så smakade den gammal svettbagge mot för den säkra smoothien Mårten drog in.
När klockan slog 18 och grabbarna var helt inne i varsin sak vid bordet kommer en Thailändare in och riktigt hetsar i salen och drar åt sig uppmärksamheten. Strax därefter pumpas det ut ett gäng ståtliga toner ur högtalarna och allt bara stannar upp i salen, folket börjar stirra på ett podium mitt i väntesalen. Så Mårten och Mathias tänkte att det var väl bäst dem gjorde det också. När de sedan tänkte på det så gissade dem till sig att det var någon sorts hyllning till kungen och hans familj eller liknande.
Väl på väg till tåget så letade de upp sina platser med hjälp av en konduktör, för vagnen såg inte ut som 2:a klass med sovplats som de hade beställt. Men det visade sig bara vara lite annorlunda lösningar på sängarna som sedan en stackare fick gå runt för att låsa upp och bädda åt folk. Tåget tog dem till Surat Thani med ett byte till buss på morgonen därefter. Från Surat Thani tog de en båt som sedan tog dem till Koh Samui som är den största av öarna på östsidan. Men även den som attraherar till sig mest familjer.
Efter en skön båttur och en mindre bekväm flakresa som gjorde dem mer vilse än lokaliserad i Chaweng som då var deras slutdestination för dagen, så var det bara den lilla detaljen att hitta hotellet de skulle bo på.
Det tog sin tid för dem, och inte hjälpte värmen och hungern till heller, inte lokalbefolkningen heller för den delen.Men tillslut hittade de sitt hotell och fick ett mer än okej hotellrum.
De letade sig ut på stan efter landningen på hotellet för att äta, sen gå runt och se vart de befann sig innan de skulle leta upp en fin sport-pub för att se Manchester United spotta lite på Liverpool. (Detta var en personlig hälsning från Mårten till alla Liverpool-fans därute)
Sen bestod dagarna av god mat, trevligt sällskap över någon drink på kvällen efter stranden. Mårten är rätt populär bland lokalbefolkningen med sin fina tatuering på armen (Thailändarnas ord), men den har också blivit lite av försäljarnas knep att försöka locka in dem också. Grabbarna hade bara två nätter på Koh Samui en gång för att de ska vidare till Koh Phangan för Half moon party. Så dagen därefter stranden så drog de vidare till Koh Phangan med en kort båttur över till nästa ö. Och allt gick väldigt smidigt till när de skulle till Phangan Cosy Bungalows med skjuts ända fram och så. Nu ligger de på stranden med varsin kall och njuter av det lugna innan allt drar igång för kvällen. För ikväll är det The night of nights för dem.
Nu måste jag sluta att skriva om grabbarnas äventyr innan det blir för långt, men en uppdatering med bilder och annat flyger väl upp så småningom. Annars kan ni hålla koll på Fotoalbumet också så flyger det säkerligen upp lite bilder där till och från.
/ LEBO - WT2012
torsdag 9 februari 2012
Första dagarna - Bangkok
"Den bleke" var nog Mårtens andra namn under dag ett och två, i alla fall strax innan flyget. Han har inte suttit på ett flyg på 14 år och visste inte nå hur det skulle vara och så. Men efter säkerhetskontrollen då vi vinkat av våra fina securitasvänner Emma och Michaela så lugnade han ner sig lätt. Väl på flyget så blev ju det förstås uppskjutet nästan en timma för att bryggan satt fast på planet, så det var inget större orosmoment. Vi landade i Doha efter en sisådär 3 episoder av serier och 3 filmer. Väl i Qatar så flöt allting på väldigt smidigt om vi ska vara uppriktig, vi hade några som tyckte vi såg ut som yra höns på Arlanda men TJI fick dem.
Sen när det bar av på andra flygningen så fick Mårten en liten Lilo bredvid sig på planet. Hon petade, flinade och busade mest hela tiden. Men vi landade efter att vår pilot Mr.Studsboll lekt färdigt med planet, upp ner upp ner upp och ner. Inte det smäckraste landningen i hans CV gissar vi.
Bangkok
Vi landade mitt på dagen här i Bangkok, och redan då började saker och problem buntas upp. Först blev det världens kö för att vi överhuvudtaget skulle på komma in i landet. Men stiliga grabbar som vi är så gled vi innan det var klart in på röda mattan där diplomater och kungar glider in i vanliga fall. Den trötta vakten gav ifrån sig ett leende i det annars så kalla och strama ansiktet. Men efter det gick det fort att hitta väskor och vi fick med oss en taxi som tog oss till hotellet. Vilket visade sig ligga 200 meter från Kho San Road.
Ville Mårten ha en Tailor (skräddare) när han åkte hit så vill han nog bara ha dess huvud på ett fat nu. Vi är båda rätt trötta på de som står 15-20 meter från varandra och typ slänger upp bilder i ansiktet och ropar "tailor made for your great body, my friend", "good price for you my friend, I'll wait for you". Eller de tre som står och hänger utanför vårt hotell och ropar "Tjenare, bra kvalitet, bra skit, kom och titta" varje gång vi kommer eller lämnar hotellet. Man har en lätt ångest varje gång man ska till eller från rummet.
Vi har hunnit gjort en hel del på de tre första dagarna här i Bangkok, vi har unnat oss själva en Thai-massage, legat lite vid poolen, sightseeing i en tuk-tuk som ballade mot slutet. Vi hann se stående och sittande Buddha på den dock. Sen hamnade vi i en rusningstrafik som gjorde att vi har dragit i oss avgaser vi inte har dragit i oss på 20 år i Sverige. Och en lätt dödsångest när chauffören blev irriterad för vi inte ville in i hans kompis skräddarshop, vi sa nej förstås. Han började typ ligga i kurvorna och gasade på bra nog medan han gjorde det satt han och muttrade och lät på Thai, men han blev nog nöjd ändå. Alla körde överallt. Men vi är okej!
Går man på Koh San road så hittar du det mesta i alla fall, det är allt från en knappnål till en prostituerad. Man vandrar runt där och funderar hur det kan vara sådan kaotisk ställning men ändå fungera. Men det börjar flyta in i en nu och man ser saker och ting klarare ju mer tiden rullar och går.
Allt detta rullar på och går i 31-38 gradig värme som vi har haft dessa tre dagar. Imorgon lämnar vi Bangkok för lite mer södra Thailand. Vi ska ta oss till tågstationen där för att ta en långtur (12 timmar med sovvagn) ner till Surat Thani för att sedan leta oss ut på Koh Samui.
Varma hälsningar
Le & Bo
Sen när det bar av på andra flygningen så fick Mårten en liten Lilo bredvid sig på planet. Hon petade, flinade och busade mest hela tiden. Men vi landade efter att vår pilot Mr.Studsboll lekt färdigt med planet, upp ner upp ner upp och ner. Inte det smäckraste landningen i hans CV gissar vi.
Vi landade mitt på dagen här i Bangkok, och redan då började saker och problem buntas upp. Först blev det världens kö för att vi överhuvudtaget skulle på komma in i landet. Men stiliga grabbar som vi är så gled vi innan det var klart in på röda mattan där diplomater och kungar glider in i vanliga fall. Den trötta vakten gav ifrån sig ett leende i det annars så kalla och strama ansiktet. Men efter det gick det fort att hitta väskor och vi fick med oss en taxi som tog oss till hotellet. Vilket visade sig ligga 200 meter från Kho San Road.
Ville Mårten ha en Tailor (skräddare) när han åkte hit så vill han nog bara ha dess huvud på ett fat nu. Vi är båda rätt trötta på de som står 15-20 meter från varandra och typ slänger upp bilder i ansiktet och ropar "tailor made for your great body, my friend", "good price for you my friend, I'll wait for you". Eller de tre som står och hänger utanför vårt hotell och ropar "Tjenare, bra kvalitet, bra skit, kom och titta" varje gång vi kommer eller lämnar hotellet. Man har en lätt ångest varje gång man ska till eller från rummet.
Vi har hunnit gjort en hel del på de tre första dagarna här i Bangkok, vi har unnat oss själva en Thai-massage, legat lite vid poolen, sightseeing i en tuk-tuk som ballade mot slutet. Vi hann se stående och sittande Buddha på den dock. Sen hamnade vi i en rusningstrafik som gjorde att vi har dragit i oss avgaser vi inte har dragit i oss på 20 år i Sverige. Och en lätt dödsångest när chauffören blev irriterad för vi inte ville in i hans kompis skräddarshop, vi sa nej förstås. Han började typ ligga i kurvorna och gasade på bra nog medan han gjorde det satt han och muttrade och lät på Thai, men han blev nog nöjd ändå. Alla körde överallt. Men vi är okej!
Går man på Koh San road så hittar du det mesta i alla fall, det är allt från en knappnål till en prostituerad. Man vandrar runt där och funderar hur det kan vara sådan kaotisk ställning men ändå fungera. Men det börjar flyta in i en nu och man ser saker och ting klarare ju mer tiden rullar och går.
Allt detta rullar på och går i 31-38 gradig värme som vi har haft dessa tre dagar. Imorgon lämnar vi Bangkok för lite mer södra Thailand. Vi ska ta oss till tågstationen där för att ta en långtur (12 timmar med sovvagn) ner till Surat Thani för att sedan leta oss ut på Koh Samui.
Varma hälsningar
Le & Bo
söndag 5 februari 2012
Avfärd med första stopp - Sverige
Efter att ha packat om säcken och verkligen gjort klart för oss att vi har allt onödigt med oss ett ex antal gånger, då var det dags för några sista hej då. Vissa av dem lättare än andra, men nu har vi tagit det första steget. Väskorna slängdes in i bagageluckan sen tog Anders oss mot vårt mer sydliga mål för dagen via motorvägar och genom snörök.
Vi kom ända till Märsta, så ännu har inga större klimatförändringar skett. Men här har vi tillbringat eftermiddagen med Emma och senare anlände även Michaela för lite film sådär på kvällskvisten. Då vi får äran att tillbringa natten här för avfärd under morgondagen så har vi nu bänkat oss framför nattens Super Bowl XLVI.
Vi hoppas att ni kommer att tycka om att följa vår resa via bloggen och de sociala medierna vi har tillgängliga.
/ Bill & Bull
Vi kom ända till Märsta, så ännu har inga större klimatförändringar skett. Men här har vi tillbringat eftermiddagen med Emma och senare anlände även Michaela för lite film sådär på kvällskvisten. Då vi får äran att tillbringa natten här för avfärd under morgondagen så har vi nu bänkat oss framför nattens Super Bowl XLVI.
Vi hoppas att ni kommer att tycka om att följa vår resa via bloggen och de sociala medierna vi har tillgängliga.
/ Bill & Bull
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)