Nya Zeeland - Del no. I , Ett helt nytt äventyr

Christchurch - Ett firande och en nystart (15-16 mars)

En tre timmar lång resa och en omställning på två timmar i tiden ytterliggare så var de framme. Efter att ha entrat Nya Zeeland med sniffande tullhundar och annat så klev de ut, i regn och rusk i en jordbävningsdrabbad stad. Vart hade de hamnat och hur skulle detta gå?

Inget att hänga läpp för, de var nu här och det var inte vilken dag som helst som låg framför dem, klockan var runt halv tre på eftermiddagen när de landade och det fanns gott om tid att fylla dagen med att fira Mathias. Det var nämligen hans 21-årsdag, dagen som gjorde honom laglig till ett och annat i landet de ska vidare till om dryga tre veckor.

Men de hade ett äventyr vid tårna innan de skulle gå på det flyget, men kvällen var för Mathias, så de tog sig efter stor osäkerhet till hostelet Haka Lodge som de förbokat första natten i utkanten av staden innan de drog sig till en resturang för att ta sig en rejäl köttbit och en flaska rött vin. Det blev en helt okej kväll med surr och god mat, allt var klart för morgondagens bravader med Kiwi Experience. Hur det ska gå återstår att se?!


Kaikoura - Dag ett med Kiwi Experience (16-17 mars)

Old Country House stod det på skylten som de kunde skymta i solens enkla strålar, det var här de skulle bli upphämtade av Kiwi Experience runt lunch. Men klockan var ännu tidigt så grabbarna tog sig in till centrum för en morgonkaffe och en promenad i den Botaniska trädgården som Christchurch hade att erbjuda. Annars så var staden väldigt lugn och vissa områden helt döda, i och med en jordbävning som drabbade området ett år tidigare så var det fortfarande hus och hela kvarter som stod en form av ruiner i det dunkla.

När klockan närmade sig runt lunch så tog sig Mårten och Mathias ut till Old Country House, de slog sig ner i det stickiga gräset vid vägkanten med deras väskor och väntade på bussen. De började diskutera om det verkligen kunde vara en fullstor buss i konceptet som rullade runt de båda öarna, Mathias var lite osäker på just den frågan medan Mårten hade sina aningar. Men innan diskussionen var färdig så rullade den in, den gröna bussen (en stor) med texten Kiwi Experience. Då var det dags, grabbarna fick sina dokument av buschauffören innan det begav sig.

På bussen rådde en viss osäkerhet bland alla som satt där, det var inte ett så stort gäng till att börja med. Men bussen stannade för att vänta på en grupp som skulle följa med norrut från Queenstown innan de lämnade Christchurch. Det började surras mellan stolarna och vips så var det fyra fem nationer som boundade.

Två och halv timme senare och ett sälkoloni så var de i den lilla orten Kaikoura där de skulle stanna på ett Hostel vid namn Top Spot. Grabbarna hade vart lite rädd att hostel hade betydelsen att de tryckte in så många de kunde i en gammal skolsal, men det här visade sig vara helt okej. Det blev någon öl och en bit mat med den nya gruppen nere på några av byns lokala ställen. Det var även någon form av ett liveuppträdande. Men det varade inte länge för grabbarna som gick hem och dödade de sista timmarna innan sömnen med annat, de skulle trots allt upp rätt tidigt imorgon för att fånga bussen.


Kaiteriteri - En hjälpande knuff över kanten (17-18 mars)

Grabbarna hade inte hunnit så långt som att skaffa proviant i Nya Zeeland så det blev raka vägen från utcheckning till bussen som förhoppningsvis skulle stanna för lite kaffe och frukost eller liknande. De visste inte alls hur detta fungerade, men de visste i alla fall att de skulle ta sig runt Nya Zeeland med hjälp av detta medel så det var bara att rätta sig efter det.

Men ja, den stannade för en kort stund så de hade chansen att köpa på sig något. Även om det var på gränsen till att få springa efter bussen för det tog lite tid för Mathias mat att bli klar. Chauffören var någon form av komiker eller i alla fall så gillade han ironi, sarkasm och lite andra elaka kommentarer om folk och annat som kan vara roligt att höra ibland. Men det skulle visa sig att han inte var ensam om att vara sådan när vi kom till Picton, den norra delen på den södra ön. Därifrån gick färjan över till nordön och med färjan som anlände kom den nya chauffören, Scott eller som han sa att vi fick kalla honom; Scotty, Nancyboy eller Wanker.

Allt var klart för avgång från Picton och redo för att resa vidare mot Kaiteriteri, men efter en närmare presentation av Nancyboy i mikrofonen som han verkade tycka om väldigt mycket, så kom ett erbjudande upp som hällde isbitar över Mårten, Okay!

"Det är underbart väder och känner ni er lite lätt självmordsvilliga så har vi på schemat idag fallskärmshopp, tandem", detta ljöd i högtalarna i form av Nancyboys röst. Mårten mötte Mathias blick och Adam Sheperd som de lät känna på den korta tid de suttit på bussen började pusha och trycka för att grabbarna också skulle göra det med honom och hans flickvän Jenna.

Det slutade med att allas signaturer hamnade under ett tandemhopp från 16,500ft (~5km) höjd. I och med Mårtens höjdrädsla så sades inte många ord från honom den resterande tiden på resan och det hann väl inte riktigt smälta förrän högtalarna ljöd igen att det var ändrade planer, de ville ha alla hoppare på flygplatsen tidigare än tänkt och alla hoppare skulle hämtas upp runt 10 minuter efter det meddelandet.

Väl på flygplatsen efter invägning och annat så blev detl ugnare i gruppen, nervositet gick över till en taggad känsla för Mårten, men gruppen i övrigt verkade också mer okej med tanken av att slänga sig ut för ett plan.

Vi säger såhär, jag vet inte mer. Jag var inte i planet men när grabbarna landade tryggt på marken igen, för ja ner kommer man ju alltid. Men då var reaktionerna uppåt i humöret, nästintill kaxiga vibbar fick jag av dem. Överlevnaden av detta äventyr firades med öl med de resterande i gruppen på kvällssidan, trots att det var St. Patricks så blev det en lugn kväll.

Lake Mahinapua - P..p..partey! (19-20 mars)

Efter ett kort stopp för en natt i Greymouth som är ett litet ställe utanför Westport på västra sidan av Sydön så var det dags att röra sig ut i ingenstans enligt busschauffören Nancyboy.

Det var dags skulle det visa sig, folket skulle lära känna varandra som på nytt i gruppen. Kiwi Experience bjöd till med både stekar och maskerad. Kvällens tema var bokstaven P, man skulle alltså klä ut sig till något på bokstaven p och låta fantasin flöda, det låg saftiga priser i potten också.

Våra svenska vänner Mårten och Mathias hittade sina "kostymer" rätt så kvickt, Mathias skrapade ihop en gammal sopsäck och spelade Poor man som en roll av hemlös. Mårten hade mindre fantasi men satsade lite mer på kvaliteten i sin utklädnad istället, han drog till med ett "ARRGH" och steppade därför in i lokalen för kvällen som pirat.

Lake Mahinapua annars, riktigt läckert ställe, hade servat Kiwi Experience med att ta emot en busslast var dag i 20 år med samma koncept. Det satt bilder fulla väggarna på varje grupp som hade vart där, ett annorlunda men som sagt läckert ställe.

När festen artade sig hade det delats på både en och två vin flaskor mellan främlingar som efter denna kväll stod varandra närmare. Det blev en allt större grupp bekanta som våra grabbar klev in i, en riktigt trevlig kväll slutade det som i alla fall.


Franz Josef - En overklig bild för ögat (20-22 mars)

Morgonen efter Poo Bar som det kallades för i Lake Mahinapua så var det en och annan mindre pigg själ som klev på bussen för att vinka farväl för detta ställe för att blicka framåt i resan.
Franz han själv Josef stod ju på schemat, känt för sin glaciär som vandrar rakt ner i en regnskog. Mårten och Mathias slog till med lite aktiviteter på denna destination, dagen de anlände till Franz Josef så drog de ut på en guidad kajaktur i en liten grupp.

De hade alla en löjlig tur med vädret, att döma på gruppledare under aktiviteterna. Det var inte ett moln på himlen så långt ögat nådde och inte många pustar av vind slog mot dem när de var på sjön. En riktigt skön personlighet och skicklig fotograf till guide hade de också.

Mårten fick prova lite växter direkt plockat från naturen i regnskogen som befann sig runt gruppen. Ett blad från en växt som bildade en kryddstark hetta ju mer han tuggade på det, sen en sorts sjögräs som man skulle kunna använda som en friskare sallad. Sjögräset lugnade i faktum med ned det kryddiga bladet i munnen till neutral smak på en kortare tid.

Dagen därefter så gjorde grabbarna en vandring som är rankad topp tio i världen på dagsvandringar. De gick upp på självaste glaciären som präglade byns landskap. I shorts, T-shirt, ett par rejäla skor och ett gott humör började de en vandring som de hade svårt att sätta fingret på. Det var lite smått overkligt när de tänkte på det, de går på en glaciär som ligger i en regnskog, det finns två i världen. Det tar ett tag att smälta, likväl som isen därkring.
Efter en lång dag på glaciären kom de hem med trötta kroppar, många bilder och ett tillfredsställt sinne, synen.


Wanaka - Optimus Grymes (22-23 mars)


Wanaka är ett otroligt ställe att blicka på, det kan nästan bli lite tjatigt att lyssna på det men det är svårt att förklara. Grabbarna kan inte sluta förbryllas av vad som är på Nya Zeeland, det är otroliga landskap efter det andra, det tar aldrig slut.

Men Wanaka var bara en natts stopp för grabbarna och många andra på bussen då det var en mellanlandning innan Queenstown. Men inte blev det mindre roligt för det, Mårten och Mathias hade kommit riktigt nära några i gruppen vid namn Adam, Jenna, Adam, Archie (Simon), Carly som bara är några av dem.

Stället de stannade på hette Base, Base är en kedja över hela Nya Zeeland som driver större hostel på olika orter. De har en egen bar dessutom på vardera ställe, men på detta Base Wanaka så arrangerades ett uppträdande just denna kväll. Riktigt bra priser i baren för oss som stannade på Base också.

Så det slogs till med lite Killer-pool tidigt på kvällen och senare blev det bra musik och en riktigt rolig kväll i det stora hela. Det slutade med att en grupp som kvarvarade på baren skulle visa sina skills på en påle som fanns där i baren. Det bådade riktigt gott för vad som komma skall.. Queenstown.

Australien, Sydney - En mellanlandning (8-15 mars)

Efter ett nio timmar långt flyg så har grabbarna gjort det första bytet av kontinent på resan, de kliver nu in i det sköna Australien. Men först ska de passera tullverket på flygplatsen med deras väskor, efter serien gränsvakterna som gått på tv så vet de att dem är rätt så petiga med saker och ting. Allt är dock överstökat efter en konversation eller två.

Det bästa med att komma till Australien tyckte Mårten var att det var ett engelskspråkigt land, han är för tillfället så trött på thailändare som står och hattar ut ord för ord för att försöka göra sig förstådd och lura turister.Men vädermässigt så var de inte så lottade tänkte de när dem klev utanför Sydney flygplats portar, det regnade nämligen lite lätt, men det avtog även det rätt kvickt med tiden de satt på tunnelbanan på vägen ut till deras hostel på Bondi beach. En till sak var priserna som var en hel omställning, låt oss säga att Australien inte var Thailand, visst är den thailändska bathen hög i valören, men om du ska matcha priserna i Australien med den valutan får vi nog klippa bort någon nolla om vi inte vill hantera miljoner. Inte riktigt miljoner men jag vill att ni ska förstå att det är betydligt dyrare i Australien, därav överdriften.

Väl framme vid hostelet Noahs Backpackers på Bondi beach så placerade de sig i privatrummet de blivit tilldelad, en våningssäng (efter som Mårten är kass på att klunsa så förlorade han och fick sova på den övre sängen i en vecka), en kyl och ett tvättställ, det är vad de fick med rummet.

Hostellivet var ju nytt för grabbarna, sen var det ju ett dyrare land och det innebar att spara pengar och annat så nu stod de för en ny utmaning.. laga deras egen mat!

Mårten tog sig an utmaningen första dagen, men grytor, pannor och kastruller var allt annat än platta och lätta att hantera. Så det fick bli pasta med tomatsås i en vecka tyckte grabbarna ungefär, det var energin de orkade lägga ner på mat i Australien. Det bådade inte gott, jag menar de skulle ju bo på hostel i tre veckor snart i Nya Zeeland, hur ska det då gå?

Men Australien, Sydney och Bondi var ju en upplevelse i sig för grabbarna, första dagarna innehöll inte så mycket i sysselsättning. De tog sig till stranden en och två dagar innan det var klart. Men det var också en upplevelse i sig, haha! För det första så var det en helt annan strandkultur i Australien än i Thailand, självklart förstås. Det var vanligt folk som gled ner på lunchen från jobbet för att fånga en våg eller två på surfbrädan eller bara för att ta några rader eller kapitel ur en bok. Sen var det förstås vanligt folk som gick dit för stranden också, men sen var det höga vågor i vattnet (därmed surfarna förstås). För det tredje så var det en jävla omställning (ursäkta franskan) med temperaturen på vattnet också, jösses vilka grimaser jag fick se på grabbarna när de klev ner första gången. Men det blev nog bara en gång i vattnet för Mårten också för han åkte på ett gammalt hot från en helt främmande människa för att han bar ett kors runt halsen som ni kanske sett från Thailand. Det kom från ingenstans och ingen av grabbarna visste riktigt varför till en början, men jaja vilken trevlig prick.

En heldag tillbringades inne i city av Sydney med att se operahuset, harbor bridge och den botaniska trädgården, sen en lätt lunch innan det var dags att dra sig tillbaka till Bondi-distriktet. Där hade grabbarna det fint, de hade allting tillgängligt förutom utelivet som de fick ta sig in till Kings Cross inne i centrum för att hitta något vettigt.

De träffade lite svenskar även här i Australien förstås, herregud vi svenskar lyckas sprida ut oss fint för att vara ett så litet land må jag säga, vart man än åker om du reser i de mer populära regionerna så hör du svenska om du går ut på gatan. Ta inte mig fel inte heller grabbarna, det är skönt att kunna hålla en konversation på svenska till och från med någon annan än varandra tycker de också.

Annars så var det en relativt lugn vecka i händelser för grabbarna här i Australien om man nu kan uttrycka sig så. Det blev en promenad i området när de fick lite dötid, men i övrigt så var det en lätt övergång från sol och bad i Thailand till vad som komma skall i ett lite kyligare Nya Zeeland. När veckan led mot sitt slut så tyckte de ändå att dem hade fångat Sydney så gott de kunde på sju enkla dagar.

Kvällen före avgång så packades väskor och avrundade allt och gjorde sig redo för en riktigt tidig avresa från Sydneys flygplats, vidare mot nya äventyr i nya miljöer.

Tack och hej från oss för den här gången
/LEBO-WT 2012

Phuket, Pa Tong - Det blir vad man gör det till (27feb - 7mar)

Då var dem på plats, sista destinationen i Thailand på deras resa. Patong är en by som är lite vad man gör den till tror jag. Då den från början var en liten fiskeby i Thailand så kunde den inte vara mer olik sig nu. Tsunamin har lämnat sina spår lite här och där, men det är fortfarande den mest utvecklade stranden för turism i hela Thailand. Vart du än går så kommer du höra svenska för det första, det var på snudd för mycket för grabbarna. Men det tillför ju också en hel del när det är turistas inblandat, bland annat ett bra nattliv som även Patong är känt för.

Grabbarna började med att få en otroligt smidig transfer på 10-15 minuter resa med Tuk-tuk, sen eftersom att FERB Guesthouse som de skulle bo på låg så nära en fresh market så landade de bara några meter från lobbyingången på hotellet. De började som vanligt med att inspektera lite i kvarteren efter de hade landat på hotellet, de hittade allt möjligt runt om i byn. Men när de kom till stranden, de hade pratat om att Karon var illa, men det här var ju bara löjligt. Det låg gubbar och kärringar på hög som om det vore ett gäng sälar vid vattnet. Rad efter rad så var det packat på Pa Tong Beach, men grabbarna gick något lopp på stranden fram och tillbaka och fick väl lite hopp när det kom en och annan ungdomssektion som innehåll ett och annat korn värt att slänga ett öga på. Byn hade ju som sagt ett och annat att bjuda på och det blev lite vad man gjorde det till. Det jag vet var att de började med 40 grader varm skugga de två första dagarna för grabbarna innan vädret började svänga allt mer.

Det blev en premiärkväll på White Room för att prova på utelivet till att börja med, det var sådär i uppslutningen men, en biljett för inträde och ett happy hour då det var bara att gå till baren för fria drinkar gjorde att de kunde ha en helt okej kväll med grabbarna från kanada i alla fall. Men en sak till också värt att nämna, de flesta de träffade under kvällarna var runt 23-26 år gamla, så grabbarna var ju unga i nattlivet tydligen.

En andra kväll slutade på Grabbarna Grus som är en svensk bar, vilket hörs bra på namnet och som så många kanske redan vet. Men det var inte den enda svenska baren de hade glidit in på, de stannade även till på självaste Håkans Bar för en bit mat, för priserna för både dryck och mat var rent ut sagt löjligt höga, och det var inte så häftigt att vara där om man säger så. Mårten och Mathias bara skrattade rakt ut när de såg baren och kände sig lätt tvungna att prova på stället, helt okej mat men inte mycket mer. Men åter till grabbarnas kväll på Grabbarna Grus, bartenderna och personalen på det stället var ju helt underbara, var man svensk (vilket de flesta var på stället förstås) så blev de alldeles glad och serverade extra sprit och grejer på Happy Hour. Ryan och Scott blev helt förälskade i stället och Mathias återvände till stället likaså han en och annan kväll. De träffade folk från lite varstans under deras utekvällar.


Mårten skulle väl vart där någon mer kväll han men han ådrog sig en sjukdom med skyhög feber och magproblem som i sin tur medgav sig lite näring, lite ork och sängliggandes i 3 dagar typ. Sängläge eller inte så var det inte på tal om att gå ut i det tillståndet, han drog sig ut på en liten runda ner till Banglan Road (gatan där allting kretsade runt och allt uteliv befann sig) för att se sitt kära Manchester United spöa Tottenham innan han tog en lätt joggingtur hem till det nya hotellet de bytt till de sista dagarna.
Men mer om det nu, de tillbringade sina första dagar i Pa Tong på FERB Guesthouse som jag berättade i början, men sen kände de att dem ville lyxa på medan de kunde, så de letade efter ett hotell med en pool och lite havsutsikt och fick tag på ett ställe som hette 7Q. Det låg i de norra delarna av Pa Tong så de var tvungen att förflytta sig en bit där på transferdagen, dagen var som väntat varm och klibbig som vanligt. Det gjorde det inte särskilt lätt för Mårten som fortfarande var bra i botten på sina sjukdagar, men de landade efter många och men på rummet. En riktig besvikelse i matväg på hotellet men annars var det väl ett okej hotell för priset de lade tyckte grabbarna.

Sista dagarna blev väldigt blandade för de båda parterna, det var svårt för mig som åskådare och författare runt deras resa att hänga med. Mårten kunde jag placera på kvällarna då han blev mest sängliggandes av eget val för han ville vara okej innan han satte sig på ett nio timmars flyg till Australien. Mathias var ut på Grabbarna Grus någon mer kväll som jag vet om men tappade honom och hans äventyr med tiden.
Sista dagen i Thailand var nu kommer och grabbarna skulle flyga sent fråb Phuket flygplats, men taxin kom till hotellet efter utsatt tid och det rådde ingen stress på grabbarna överhuvudtaget som hade tagit en sista lov i Pa Tong under dagen i väntan på avresan. Men de fick en lätt galen tant till taxichaufför för jisses vad hon kunde trycka på gaspedalen.

Strax innan hon börjat gasa så var det berg och annan klättring, och jag har väl berättat om hur de kör med mopederna i Thailand?
De kör om på både inner- och yttersida av bilarna och i full fart om de kan, men idag så fick vi alla vittna om hur snett det kan gå om man är lite för modig i vägkanten. En kille flög förbi som supermannen själv och någonstans hann Mårten tänka att "det här kan inte sluta bra". För killen var farligt nära vägkanten och Mathias hade precis uttryckt sig om vilken idiot han var så var olyckan framme, mycket riktigt så skar han i vägkanten, kraschade, kastades runt och in i en parkerad bil. Avslutningsvis fick föraren mopeden över sig, men vad grabbarna hann vittna så var han vid medvetandet och sen var det inte mer med det tydligen.
Ett bittert avslut på Thailand att vittna  en olycka men det skulle väl inte tillbringas en månad i landet utan att vittna en så.

Nu går grabbarnas resa vidare mot Australien och Sydney i en vecka, jag undrar vad vi får vara med om där som ska sticka ut från Thailand.

Vi ses
/LEBO WT2012