Sådär, efter lite äventyr och försäljare i Bangkok så var de på fria fötter igen. Grabbarna checkade ut från deras boende "Rambuttri Village Inn & Plaza" runt klockan tolv och de var så välkommen åter. Men nu tog de sina väskor och släpade ut dem i en värme som piskade dem i ansiktet. De hade sedan tidigare planerat att döda någon timme på serveringen Green House med lite brunch och WiFi för att checka det sista innan dem begav sig vidare med tåget. Men tåget gick inte för grabbarna förrän klockan 19:30 på kvällen, så de fick se till att döda lite tid.
Men efter ett mål mat och en dryck och kaffe på Burger King i slutet på Koh San Road så tog dem steget mot dörren och ut på gatan för att jaga sig till en villig TukTuk-förare. De hade blivit varnade för rusningstrafiken i Bangkok så de var tidigt ute med att kliva in på tågcentralen Hua Lam Phong Railway Station strax efter 15 på eftermiddagen. Men med serveringar och affärer där kring kändes det som att de lika gärna kunde döda den kvarvarande tiden på stationen istället för att stressa in på stationen när det är dags. Mathias beställde in en "ung kokosnöt" medan Mårten drog in en gammal smoothie på mixade frukter. Men med att döma på Mathias grimaser och muttrande ord så smakade den gammal svettbagge mot för den säkra smoothien Mårten drog in.
När klockan slog 18 och grabbarna var helt inne i varsin sak vid bordet kommer en Thailändare in och riktigt hetsar i salen och drar åt sig uppmärksamheten. Strax därefter pumpas det ut ett gäng ståtliga toner ur högtalarna och allt bara stannar upp i salen, folket börjar stirra på ett podium mitt i väntesalen. Så Mårten och Mathias tänkte att det var väl bäst dem gjorde det också. När de sedan tänkte på det så gissade dem till sig att det var någon sorts hyllning till kungen och hans familj eller liknande.
Väl på väg till tåget så letade de upp sina platser med hjälp av en konduktör, för vagnen såg inte ut som 2:a klass med sovplats som de hade beställt. Men det visade sig bara vara lite annorlunda lösningar på sängarna som sedan en stackare fick gå runt för att låsa upp och bädda åt folk. Tåget tog dem till Surat Thani med ett byte till buss på morgonen därefter. Från Surat Thani tog de en båt som sedan tog dem till Koh Samui som är den största av öarna på östsidan. Men även den som attraherar till sig mest familjer.
Efter en skön båttur och en mindre bekväm flakresa som gjorde dem mer vilse än lokaliserad i Chaweng som då var deras slutdestination för dagen, så var det bara den lilla detaljen att hitta hotellet de skulle bo på.
Det tog sin tid för dem, och inte hjälpte värmen och hungern till heller, inte lokalbefolkningen heller för den delen.Men tillslut hittade de sitt hotell och fick ett mer än okej hotellrum.
De letade sig ut på stan efter landningen på hotellet för att äta, sen gå runt och se vart de befann sig innan de skulle leta upp en fin sport-pub för att se Manchester United spotta lite på Liverpool. (Detta var en personlig hälsning från Mårten till alla Liverpool-fans därute)
Sen bestod dagarna av god mat, trevligt sällskap över någon drink på kvällen efter stranden. Mårten är rätt populär bland lokalbefolkningen med sin fina tatuering på armen (Thailändarnas ord), men den har också blivit lite av försäljarnas knep att försöka locka in dem också. Grabbarna hade bara två nätter på Koh Samui en gång för att de ska vidare till Koh Phangan för Half moon party. Så dagen därefter stranden så drog de vidare till Koh Phangan med en kort båttur över till nästa ö. Och allt gick väldigt smidigt till när de skulle till Phangan Cosy Bungalows med skjuts ända fram och så. Nu ligger de på stranden med varsin kall och njuter av det lugna innan allt drar igång för kvällen. För ikväll är det The night of nights för dem.
Nu måste jag sluta att skriva om grabbarnas äventyr innan det blir för långt, men en uppdatering med bilder och annat flyger väl upp så småningom. Annars kan ni hålla koll på Fotoalbumet också så flyger det säkerligen upp lite bilder där till och från.
/ LEBO - WT2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar